Övervakning av fåglarnas populationsutveckling Årsrapport för 2011

Kråka (SP-, STD-). Fortsatt nedåt för kråkan enligt de båda sommarprogrammen. Minskningen i
standardrutterna återfinns helt i västra delen av södra Sverige och i södra delen av norra
Sverige. I östra delen av södra Sverige har beståndet varit stabilt och i norra Norrland återfinns
en signifikant ökning. Mönstret påminner därmed om det som vi redan konstaterat hos
sånglärka och hussvala och kopplingen till odlingslandskapet känns ganska uppenbar.
Kaja (STD+). Arten fortsätter att öka i antal och ökningen är lika stor överallt i landet.
Nötkråka (V-, STD-). Ingen ljusning syns för nötkråkan. Det går ut för i alla tre programmen.
Nötskrika (SP-). Fortsatt minskning enligt sommarpunktrutterna, men stabil enligt
standardrutterna. Analysen av trender i olika delar av landet ger inte heller några ledtrådar till
varför denna skillnad finns. Enligt standardrutterna har inga betydande förändringar skett i
någon del av landet under de senaste 14 åren.
Lavskrika (STD+). Stora svängningar mellan åren men
ingen tydlig förändring i antalet lavskrikor under
standardruttsperioden. Dock var 2011 otvivelaktigt
ett bra år och index är det högsta hittills i serien.
Svartmes (V-). Båda punktruttssystemen visar på en
minskning i det längre perspektivet och vintermaterialet
visade på en ny bottennotering 2010–2011.
Samtidigt ger standardrutterna en bild av en svagt
negativ trend under de senaste 14 åren. Inte heller för
de olika delarna av landet ger standardrutterna någon
klarare bild. Inga signifikanta förändringar finns i
någon av dessa
Tofsmes (V-). Ny bottennotering i vinterpunktrutterna,
vilket gör att vintertrenden nu är signifikant negativ. I
övrigt samma skillnader som tidigare med en negativ
långtidstrend i sommarpunkt- och en positiv trend i
standardrutterna. Tofsmesen antyds ha ökat i alla
delar av landet enligt standardrutterna, men endast i
södra delen av norra Sverige är trenden signifikant.
Entita (V-). Även entitan noterades för en ny
bottennotering i vinterpunktrutterna.
Långtidstrenderna är som bekant negativa, medan
korttidsmönstret är mera stabilt, i alla fall enligt
standardrutterna. I västra delen av södra Sverige finns
t o m en klart signifikant ökande trend under
standardruttsperioden, vilket stämmer väl överens
med utvecklingen i Danmark.
Talltita (SP-). Trenden enligt sommarpunktrutterna
fortsätter utför, medan standardrutterna visar på en
svag ökning under de senaste knappa femton åren.
Bakom standardruttstrenden döljer sig intressanta
skillnader mellan olika delar av landet. Talltitan har
under perioden ökat i antal i östra södra Sverige samt
i norra Norrland. Under samma tid har arten minskat
i antal i södra delen av norra Sverige. I västra delen av södra Sverige har inga markanta
förändringar skett.
Trädkrypare (V-). En av de små skogsfåglarna som det fortsätter att gå dåligt för och nu noterades
en ny bottennotering på vinterpunktrutterna. Standardruttstrenden är inte signifikant men i
södra delen av norra Sverige har arten faktiskt minskat i antal under denna period. I övriga
delar av landet finns varken tendenser eller säkerställda förändringar.
24
Figur 8. Lavskrikans fördelning i
Sverige 1996–2011 enligt standardrutterna.
Punkternas färg anger hur
många fåglar som setts i genomsnitt
per rutt och år.
The distribution of Siberian Jay in
Sweden 1996–2011 according to the
Fixed Routes. The colour of the dots
shows the average number of
individuals seen per route and year.