Övervakning av fåglarnas populationsutveckling Årsrapport för 2011

Vigg (STD-). Viggen minskar i antal enligt standardrutterna och 2011 års index är det lägsta hittills.
En närmare titt på mönstren i olika delar av landet visar att det finns en tydlig och signifikant
minskning i östra delen av södra Sverige och en antydd minskning i södra Norrland. I
nordligaste Norrland, som sannolikt hyser mer 2/3 av Sveriges häckande viggar, har ingen
förändring skett under perioden.
Alfågel (V-). Vinterindex för alfågel var det lägsta hittills under de 36 åren (för trendfigur, se SFTs
hemsida). Bakom detta står givetvis främst det faktum att vintern var både tidig och hård och
att många kustområden var helt enkelt istäckta i samband med vinterfågelräkningen. Notera
dock att antalet övervintrande alfåglar sannolikt minskat ordentligt i Östersjön under senare år,
vilket framgår av inventeringssiffror från de viktiga utsjöbankar som hyser större delen av de
övervintrande alfåglarna (Skov, H. m. fl. 2011 – Waterbird populations and pressures in the
Baltic Sea. Nordiska ministerrådet). Samtidigt indikerar, det förvisso klena,
standardruttsunderlaget att inga betydande förändringar skett i det häckande beståndet under
senare år. En bild som stämmer väl överens med övriga långtidsdata från den svenska
fjällvärlden.
Ejder (SP-). Punktrutterna visar att
minskningen fortsätter och lägsta index
hittills noterades 2011. Det sanna
förloppet i Östersjön visas dock inte på
ett fullt korrekt sätt av vare sig
punktrutter eller standardrutter då dessa
har begränsad täckning i kustmiljöer. Att
ejdern minskat kraftigt under senare tid
står dock utom alla tvivel och alla
detaljer återges i en kommande artikel
(Ekroos m.fl. 2012 – Ornis Fennica 89: i
tryck) där utvecklingen för både de
svenska och de samlade
Nordvästeuropeiska ejdrarna redovisas.
Fjällvråk (STD+). Andra toppåret i rad för
denna gnagarspecialist! Gnagaråret 2011 kommer sannolikt att gå till historien och det var
länge sedan det var så gott om lämmel i den svenska fjällkedjan som denna sommar. Gott om
gnagare var det också i många delar av skogslandet i norr varför den generella bilden inte
kommer som någon överraskning. Intressant att konstatera är att index steg främst i fjällen och
allra mest i den nordligaste delen av Norrland. I södra Norrland och i skogslandet nedom fjällen
sjönk faktiskt index något från 2010, och i södra Norrland i sin helhet var 2011 inte något
speciellt bra fjällvråksår. Förhoppningsvis kan dessa båda goda år, med många flygga
fjällvråksungar som resultat, vara ett startskott på en återhämtning i beståndet. Från de
långtidsserier som finns från fjällvärlden vet vi att dagens fjällvråksbestånd är betydligt mindre
än det som fanns fram till för ca 30 år sedan. Även sträckräkningarna i Falsterbo har gett höga
fjällvråkssiffror de två senaste höstarna i god överensstämmelse med standardrutterna.
Brun kärrhök (STD+). Det övergripande mönstret för standardrutterna är förvisso positivt och
tidsseriens högsta index noterades 2011, men någon säkerställd ökning är det trots detta inte
frågan om. Detta stämmer väl med det något större punktruttsmaterialet och med de mycket
mer omfattande sträcksiffrorna från Falsterbo. Båda dessa visar på oförändrade antal under de
senaste femton åren, efter en tidigare kraftig ökning.
Lärkfalk (STD+). Standardrutterna gav en ny toppnotering även för lärkfalk och trenden under
perioden är signifikant ökande. Materialet är dock litet och resultatet ska självklart tolkas
försiktigt. Lokala data från östra delarna av landet visar dock också på en tydlig ökning under
de senaste tio åren. Långtidstrenden i Falsterbo sedan 1975 visar inte på några förändringar.
19
Ejder minskar i Östersjön, men Svensk Fågeltaxerings
data ger inte hela sanningen.
The Common Eider decreases in the Baltic, but the
pattern shown in our counts do not give the full picture.