Du blir aldrig färdig och det är som det ska – en ... - Gestaltakademin

intressant att t ex studera samspel i en familj, släkt, gäng eller annat socialt sammanhang och
undersöka hur samspelet kan påverka upplevelser av identitet. I denna studie är jag dock
intresserad av människors tankar, föreställningar och känslor. Jag är intresserad av hur
människor berättar om sig själva med en viss distans till en förändring. Jag fann att den
strategi jag har valt stämmer väl med det syftet.
Jag har ett uttalat synsätt när jag gör studien. Jag kallade det länge för en hypotes. Men jag
tänker inte visa att min hypotes är rätt eller fel. Jag tror inte det är möjligt, min syn är att det
inte finns någon verklighet ”därute” som stämmer eller inte stämmer. Mitt synsätt är mina
glasögon som påverkar vad jag ser och hör, hur jag ställer frågor och visar intresse under
intervjuerna. Jag beskriver synsättet ovan, i avsnittet om forskningsfrågor.
Jag är intresserad av den berättelse som kommer till under intervjun. Jag är intresserad av det
som framträder, hur personerna beskriver sin identitet eller förändringsprocess. Jag har ingen
tanke på ”hur det egentligen är”. Det skulle förutsätta att det finns en verklighet ”där ute”. Jag
har en konstruktivistisk syn som innebär att jag ser berättelsen som en del i personernas
konstruktion av sin identitet och sin upplevda verklighet. Jag inser att berättelsen en annan
dag eller med en annan intervjuare skulle formas på ett något annorlunda sätt. Berättelsen är
oupplösligt förenad med det sammanhang som den uppstår i.
Urval
Jag formulerade följande kriterier för de personer som skulle ingå i studien.
Personerna har varit med om en större förändring i livet. Det kan vara att ingå ett nytt
parförhållande, skilja sig, flytta till ett annat land, börja eller sluta arbeta eller gå igenom en
sjukdom. Personerna är inte mitt uppe i förändringen utan det har gått en viss tid, cirka 3 år.
Både män och kvinnor ska ingå i studien och med en ålder av 40 till 69 år.
Jag gjorde flera överväganden. Skulle förändringen som personerna varit med om vara av
likartat slag eller inte? Jag funderade t ex på att intervjua invandrare men jag valde att inte
göra det. Jag befarade att själva problematiken med att byta land skulle kunna ta överhanden.
Jag valde att ha en viss tid mellan förändringen och intervjutillfället. Det var inte upplevelser
mitt i krisen jag var intresserad av utan snarare de levda och bearbetade erfarenheterna. Jag
valde att ha med både män och kvinnor. Jag tänkte att dessa olikheter skulle kunna berika. Jag
var intresserad av vuxna personer. Jag valde att inte ha med åldersintervallet 20-40. Det är en
intensiv period i livet för många, med familjebildning och karriär. Det skulle kunna
undersökas i en annan studie. Jag var mer intresserad av skedet när eventuella barn är stora
och arbetslivet håller på att avslutas. Det beror kanske på att jag själv närmar mig den åldern.
Åldersgruppen från 70 år och uppåt kan jag också tro skulle vara mycket intressant grupp att
intervjua, i en annan studie.
Jag intervjuade fem personer. Creswell (1998) rekommenderar ett urval på upp till tio
personer. Mishler (1999) intervjuade fem personer i studien som resulterade i boken
Storylines. Jag bedömer att jag får tillräckligt underlag med fem intervjuer och att det är så
mycket material som jag klarar att hantera.
Jag fann personerna genom att gå via mitt kontaktnät. För mig var det praktiska skäl som
avgjorde att jag gick den vägen. Det var ett sätt att ganska snabbt kunna få tillgång till
personer. Jag bedömde att tillvägagångssättet innebar att det skulle finnas en grund för tillit
vid intervjun. Jag bedömde att risken var liten för att personerna inte skulle våga berätta öppet
för mig även om jag hade anknytning i deras nätverk. Jag frågade alltså människor i mitt
kontaktnät om de kände till personer som uppfyller kriterierna ovan. Jag fick förslag på 7
15