Du blir aldrig färdig och det är som det ska – en ... - Gestaltakademin

5.4 Hur förändras självbilder enligt personernas beskrivningar?
För att undersöka vilka slags förändringar av självbilder som personerna beskrev, tar jag till
hjälp Piagets teorier om hur begrepps- och tankemönster utvecklas. Den schweiziske
psykologen Piaget forskade om hur barn lär sig. Han behandlade lärandets innehåll och
beskaffenhet, alltså hur lärande går till. Piaget (1970) ser lärande som en jämviktprocess.
Individen anpassar sig till omgivningen och försöker anpassa omgivningen till sig. Piaget
skiljer mellan assimilation och ackommodation.
Assimilation innebär att man införlivar intryck från omgivningen i de rådande psykiska
strukturerna. De blir tillägg till eller utbyggnader av redan existerande kunskapsstrukturer.
Ackomodation innebär en förändring av de redan existerande psykiska strukturerna så att de
anpassas efter nya förhållanden i omgivningen. Ackommodation kan karaktäriseras som
överskridande lärande och det är de egna strukturerna överskrids.
Intervjupersonerna gav exempel på båda sorternas förändringar. Här följer ett exempel.
Det jag brottas med, det är min negativa bild (av mig själv). Jag har djävligt negativa tankar.
De har alltid funnits där. De blir starkare nu. … Förr kunde jag göra något positivt, jag
kunde handla, jag kunde bryta … nu … vill inte ha någon som kommer … vill dra mig undan.
Och gärna sitta här en vecka ensam.
Förändringen, som handlar om negativa tankar om sig själv, betraktar jag som en utbyggnad
av redan existerande tankestruktur. Grunden för min bedömning är personens beskrivning
med orden; ”De har alltid funnits där. De blir starkare nu.” Förändringen kan karaktäriseras
som assimilation.
Intervjupersonerna gav också flera exempel på förändringar som kan beskrivas som
ackommodation. Det följande är ett exempel.
Jag hade de här djupare liggande föreställningarna … som definitivt har legat i vägen och
gjort att jag har anpassat mig efter omständigheter som jag egentligen inte har gillat. … Det
var föreställningar om att jag inte kunde få det jag ville ha, att jag inte kunde skapa det jag
ville ha eller jag såg inte möjligheter för mig själv. Eller kanske jag inte trodde jag var värd
de här sakerna som jag önskade mig.… De där har jag utforskat väldigt mycket och försökt
montera ned … Nu tror jag att jag inte har längre de sakerna inom mig som gjorde att jag
skapade problem i mitt liv, som verkligen begränsade mig, riktigt rejält. … Jag kan ta bättre
hand om mig själv.
Personen beskriver en förändring som kan karaktäriseras som överskridande. Grunden för min
bedömning är personens beskrivning av de tidigare föreställningarna om sig själv och sina
möjligheter som begränsande. Genom en omfattande bearbetning upplever personen att hon
har förändrat sina föreställningar så att hon kan se möjligheter för sig själv. Förändringen kan
alltså karaktäriseras som ackommodation.
Jag har medvetet använt ordet förändring av självbilder i studien, och inte ordet utveckling.
Jag är intresserad av förändringar, oavsett om personerna upplever dem som utvecklande eller
begränsande. Men jag ska göra ett undantag nu. Illeris (2001) beskriver de samband han ser
mellan assimilativa respektive ackommodativa förändringar och personlig utveckling.
Med personlig utveckling menar Illeris en förändrad självuppfatttning och självrelatering som
innebär att nuvarande begränsningar överskrids och att individen får tillgång till fler
handlingsmöjligheter. Han menar att det är ackomodativa förändringar som förändrar
29