Du blir aldrig färdig och det är som det ska – en ... - Gestaltakademin

individuella funktioner. Verkligheten existerar inte heller för honom ”där ute” utan
konstrueras genom kollektivt meningsskapande.
Jag är intresserad av hur intervjupersonerna beskriver sitt fält när självbilderna förändras. Vad
påverkar förändringen, vilket samspel mellan personen och andra beskrivs?
Jag kommer inte att beskriva en persons hela psykologiska fält vid en viss tidpunkt. Men jag
vill undersöka dynamiken så som den beskrivs i några citat. Det kan kanske kan liknas vid
några penseldrag, i den tavla som kan föreställa ett fält. Jag prövar också att använda ett
socialkonstruktivistiskt perspektiv när jag läser citaten nedan. Jag vill se om jag kan märka
några spår av påverkan från det kollektiva, från samhället, i personernas beskrivningar.
Här är ett första citat.
Det nya livet, innebar väldigt många val … vi har valt en väldigt enkel livsstil, det som heter
downsizing nu för tiden, ganska tydligt och medvetet. … det blev ett val av ett annat sätt att
leva. … Värderingarna har nog funnits där men jag har inte haft kraften att välja dem eller
fått möjlighet att välja dem … (tidigare, nu har jag) stöd i det också från min fru.
Det privata sammanhanget förändras genom skilsmässa och en ny relation och det är detta
som personen beskriver som kraften i förändringen. Samspelet beskrivs som stöd och
gemensamma val. Personen beskriver att värderingarna nog har funnits där tidigare, de egna
synsätten har inte förändrat sig mycket, men agerandet har förändrat sig. Det finns en referens
till en livsstil i samhället, ”downsizing”. Med socialkonstruktivistiska ögon uppfattar jag en
livsstil som formats och namngetts i kollektivet, i samhället. Man skulle kunna säga att vi
väljer som individer vår livsstil, men från ett antal livsstilar som har konstruerats kollektivt.
Jag fortsätter med ett annat exempel.
Om det här (utbrändhet) inte hade hänt så hade jag aldrig någonsin kunnat klura ut vad det
var som gjorde att jag inte mådde bra … de här händelserna … som har varit jobbiga, jag
har skapat dem utifrån en föreställning eller upplevd verklighet … … tillsammans med henne
(en vän) har jag utforskat dem, de här upplevelserna…utforskat och försökt montera ned. …
Det var inga roliga saker. … Vägen till att bli sjuk, då har jag på något vis stått ut med saker
som inte har varit så bra. Men vägen tillbaka så har jag tränat min styrka … och fattat en
väldig massa obekväma beslut om att välja bort saker som inte varit bra.
Personen ger uttryck för en konstruktivistisk syn, hon beskriver att hon har skapat händelser
utifrån en föreställning eller upplevd verklighet. Upplevelsen av utbrändhet sätter igång
förändringen. Sedan beskriver personen att det är förändringar av de egna föreställningarna
som är den största drivkraften. De gör det möjligt för henne att fatta de obekväma besluten.
Självbilden förändras och personen kan göra förändringar i sitt sammanhang och i sin livsstil.
Det samspel som beskrivs här är fram för allt stöd och utmaning från en vän, ”vi utvecklade
väl en metod för att utforska dessa djupare liggande föreställningar”.
När jag använder ett socialkonstruktivistiskt perspektiv så lägger jag märke till uttrycket
”djupare liggande föreställningar”. Beskrivningen att vi människor har ett djup eller ett inre,
är en kulturell företeelse som jag uppfattar det. För ett par hundra år sedan hade vi inte
beskrivit oss så. Det finns flera psykologiska teorier som beskriver just detta. Jag ser en
påverkan från det kollektiva i denna beskrivning och upplevelse.
Jag fortsätter med ytterligare ett exempel.
Den litteratur som jag då läste blev ju ett möte med det här med social konstruktivism … det
vill säga att det är vi människor som konstruerar det som finns omkring oss, snarare än att
33