Du blir aldrig färdig och det är som det ska – en ... - Gestaltakademin

Jag kan bekräfta att Mishlers (1999) synsätt, att se berättelser som en social handling,
fungerar. Han säger; ”in speaking, we perform our identity”, dvs, när vi talar så framför vi vår
identitet. Mishler avser, som jag uppfattar det, att detta gör vi människor mest hela tiden.
Jag har prövat att fråga personer om förändringar och på så sätt stimulera till berättelser, en
form som jag finner hjälper personerna att undersöka och beskriva sin identitet och processen
när den förändras.
5.2 Hur beskriver personer sin identitet, vilka aspekter beskrivs?
Under intervjuerna berättade personerna om sin upplevelse av sig själva på olika sätt, dvs. de
beskrev sina självbilder. De beskrev till exempel hur de upplever att de är, känner sig och
agerar i olika sammanhang. De beskrev också sina synsätt när det gäller för dem, viktiga
frågor i livet. När jag undersöker vilka teman som dessa synsätt handlar om så finner jag att
de handlar om hur personerna ser på livet och döden, hur de väljer och prioriterar vad som är
viktigt i livet och hur de ger mening till händelser och erfarenheter.
Jag väljer att betrakta dessa synsätt som del av personernas identitet. Jag grundar mig på flera
författares beskrivningar av vad synsätten betyder för upplevelsen av sig själv. Sartre (1946)
säger till exempel, ”du skapar dig själv genom dina val”. Kegan (1982) beskriver aktiviteten
att skapa mening ”meaning-making” som lika med att vara en person. Den existentialistiska
filosofin handlar i stor utsträckning om hur vi människor kan förhålla oss till dessa
grundläggande frågor.
Jag finner alltså att personernas beskrivningar av sig själva kan rymmas i följande teman:
a. hur jag är, känner mig och agerar i olika sammanhang
b. egna synsätt:
- hur jag ser på livet och döden
- hur jag väljer och prioriterar vad som är viktigt i livet
- hur jag ger mening till händelser och erfarenheter
Jag säger inte att dessa teman är en generell beskrivning av identitet. Men de rymmer de
aspekter som kom fram vid intervjuerna i denna studie.
Vilka aspekter är det då som personerna beskriver inom dessa teman? Jag börjar med tema a.
Tema a: hur jag är, känner mig och agerar i olika sammanhang.
Mitt synsätt är att identitet formas i relation till andra personer och grupper i samhället.
Det jag finner när jag undersöker intervjupersonernas beskrivningar, är att självbilderna är
relationella i sig. De innehåller alla någon slags hänvisning eller referens till andra människor
eller till olika slags grupper eller sammanhang. Det kan handla om att jämföra sig, att beskriva
sig i likhet med, eller till skillnad från andra - eller att uppleva sig tillhöra eller vara utanför ett
sammanhang. Men det kan också handla om alla andra dimensioner som relationer utgörs av.
Jag vill här ge några exempel – dels på vilka dimensioner som intervjupersonerna berättar om,
dels vilka människor eller grupper som de refererar till.
Jag blev helt plötsligt äldst i släkten. Jag är vuxen, får inte vara barn i något läge längre.
Personen refererar till en position i släkten, i förhållande till generationer.
Jag tog tag i mitt engelska påbrå … mitt engelska jag. När jag satt på planet och såg den
engelska marken så började jag gråta … det har jag fått bejaka … ett tomrum som jag har
fyllt.
25