Sven Ove Hansson. Teknik och Etik. - Personliga hemsidor på KTH

grund av den politiska, juridiska eller internationella ställning,
som intages av det land eller område, till vilket en person
hör, vare sig detta land eller område är oberoende, står
under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat
någon annan begränsning av sin suveränitet.
Idén om mänskliga rättigheter har sin bakgrund i en äldre rättsvetenskaplig
tradition enligt vilken det fanns en naturrätt (natural law) som
står över de lagar som antagits i olika stater. Med ett modernt språkbruk
framstår de mänskliga rättigheterna som i första hand moraliska, snarare
än juridiska. Det är vanligt att se dem som en särskild kategori, som
överlappar med både moraliska och juridiska rättigheter utan att vara
identisk med någon av de båda kategorierna.
2.6 Dygdeetik
Med dygdeetik (virtue ethics) menar man sådan etik som i första hand
handlar om människans karaktärsegenskaper snarare än om hennes handlingar.
Ordet ”dygd” är hävdvunnet i sammanhanget, men måhända något
missvist. Termerna ”karaktär” och ”personlighet” ger en bättre bild
av vad som står i centrum för dygdeetikernas intresse. Dygdeetiken har
traditioner ända sedan antiken. Aristoteles’ (384–322 f.Kr.) skrifter i ämnet
är ännu centrala i den filosofiska diskussionen. Dygdeetiken fick en
renässans på 1980-talet, delvis som en motreaktion mot begränsningar i
utilitarism och pliktetik. 7 Bl.a. har det förts feministiska diskussioner om
hur dygdeetiken kan ge utrymme åt traditionellt ”kvinnliga” dygder som
har försummats inom moralfilosofin, t.ex. medlidandets och vårdandets
dygder.
Antika filosofer framhöll fyra huvudsakliga dygder som människor
bör sträva efter att uppnå, nämligen rättfärdighet, vishet, mod, och själv-
7 Roger Crisp och Michael Slote, Virtue Ethics, Oxford Readings in Philosophy, Oxford
University Press 1997. Daniel Statman (utg.), Virtue Ethics: A Critical Reader, Edinburgh
University Press 1997.
63