23.09.2013 Views

Strömmingen i Gävlebukten inlaga NY - Fiskeområde Södra ...

Strömmingen i Gävlebukten inlaga NY - Fiskeområde Södra ...

Strömmingen i Gävlebukten inlaga NY - Fiskeområde Södra ...

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Appendix 4.<br />

Att fiska strömming mellan botten och havsytan gjordes med klabbskötar inomskärs vid inte<br />

allt för stark havsström. Skötarna ankrades två och två fast i alla ändar med mellandraggar<br />

och hängande på bojar försedda med lämpligt långa rep.<br />

Vid starkare havsström användes metoden att lägga så kallade”sjängor eller slängor,” vilket<br />

innebar att för ett duktigt ankare lägga två, tre till fyra skötar på släng efter ett ankare och<br />

uppbojade med lämpliga rep.<br />

Den höstlekande strömmingen kom efterhand under första halvan av nittonhundratalet att<br />

dominera i fångsterna. Så småningom lärde sig fiskarena var den höstlekande populationen<br />

håller till mellan lekperioderna. Fiskarena lärde sig att med termometerflaska ta<br />

vattentemperaturen på olika djup för att få ett ungefärligt hum om var strömmingen kunde<br />

vara i vertikal orientering. Ute till havs låter det sig inte göras, på grund av den kraftiga<br />

strömmen, att ankra fast skötar för fiske i Mellavattenregionen. Att lägga skötarna utan ankare<br />

eller draggar med bojar kallas att driva. Båten sätts då fast i ena ändan av skötlagnet med<br />

rilinan. Drivfisket ute till havs kunde bedrivas även då det var blåsväder. Ofta var<br />

målsättningen vid utfärd att lägga skötar på något av utgrunden efter höstlekströmming. Vid<br />

alltför stark vind var emellertid risken att haverera redskapen vid bottensättning stor. ”Blåste<br />

det allt för jädrigt kunde man ju alltid driva med de rackarna.” Det ovan beskrivna utsjöfisket<br />

var det helt dominerande under första halvan av nittonhundratalet och tack vare drivfisket<br />

blev det en jämnare tillförsel av strömming. Utomskärsfisket ledde till:<br />

• Större och kraftigare båtar med väldigt låga ruffar.<br />

• Stamrulle längs upp i fören för inhalning av bragderna.<br />

• Rejäla lysbojar med stormlyktor.<br />

• Korkbojar av nätpåsar fyllda med pilsnerkork. Korkbojarna kunde stuvas så att de<br />

låg stilla i ordning även vid grov sjögång. På korkbojen kunde man linda upp<br />

bojbandet, dvs repet mellan sköten och bojen.<br />

3. Mellankrigstiden<br />

De höga fångstsiffrorna för strömmingsfisket fortsatte under mellankrigstiden. Tjugotalets<br />

depression, vikande efterfrågan och mycket låga marknadspriser torde ha inverkat menligt på<br />

fiskeansträngningen, vilket också tydligt framgår av Hushållningssällskapets årsberättelser.<br />

Stora landningar fortsatte även med dagens mått mätt under hela mellankrigstiden.<br />

Sammantaget tyder det på att de årgångar det fiskades på var mycket starka. Till yttermera<br />

visso tyder Hushållningssällskapens material och författarens muntliga urkunder på att<br />

maskstorleken i skötarna ökade under mellankrigstiden från 36-37 varv under första<br />

världskriget till 31-32 varv vid början av andra världskriget. Medianvikten på den landade<br />

strömmingen förändrades med en grov uppskattning under samma tid från 25-40 gram per<br />

kilo till 40-50 gram per kilo.<br />

103

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!