Strömmingen i Gävlebukten inlaga NY - Fiskeområde Södra ...
Strömmingen i Gävlebukten inlaga NY - Fiskeområde Södra ...
Strömmingen i Gävlebukten inlaga NY - Fiskeområde Södra ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Appendix 4.<br />
Att fiska strömming mellan botten och havsytan gjordes med klabbskötar inomskärs vid inte<br />
allt för stark havsström. Skötarna ankrades två och två fast i alla ändar med mellandraggar<br />
och hängande på bojar försedda med lämpligt långa rep.<br />
Vid starkare havsström användes metoden att lägga så kallade”sjängor eller slängor,” vilket<br />
innebar att för ett duktigt ankare lägga två, tre till fyra skötar på släng efter ett ankare och<br />
uppbojade med lämpliga rep.<br />
Den höstlekande strömmingen kom efterhand under första halvan av nittonhundratalet att<br />
dominera i fångsterna. Så småningom lärde sig fiskarena var den höstlekande populationen<br />
håller till mellan lekperioderna. Fiskarena lärde sig att med termometerflaska ta<br />
vattentemperaturen på olika djup för att få ett ungefärligt hum om var strömmingen kunde<br />
vara i vertikal orientering. Ute till havs låter det sig inte göras, på grund av den kraftiga<br />
strömmen, att ankra fast skötar för fiske i Mellavattenregionen. Att lägga skötarna utan ankare<br />
eller draggar med bojar kallas att driva. Båten sätts då fast i ena ändan av skötlagnet med<br />
rilinan. Drivfisket ute till havs kunde bedrivas även då det var blåsväder. Ofta var<br />
målsättningen vid utfärd att lägga skötar på något av utgrunden efter höstlekströmming. Vid<br />
alltför stark vind var emellertid risken att haverera redskapen vid bottensättning stor. ”Blåste<br />
det allt för jädrigt kunde man ju alltid driva med de rackarna.” Det ovan beskrivna utsjöfisket<br />
var det helt dominerande under första halvan av nittonhundratalet och tack vare drivfisket<br />
blev det en jämnare tillförsel av strömming. Utomskärsfisket ledde till:<br />
• Större och kraftigare båtar med väldigt låga ruffar.<br />
• Stamrulle längs upp i fören för inhalning av bragderna.<br />
• Rejäla lysbojar med stormlyktor.<br />
• Korkbojar av nätpåsar fyllda med pilsnerkork. Korkbojarna kunde stuvas så att de<br />
låg stilla i ordning även vid grov sjögång. På korkbojen kunde man linda upp<br />
bojbandet, dvs repet mellan sköten och bojen.<br />
3. Mellankrigstiden<br />
De höga fångstsiffrorna för strömmingsfisket fortsatte under mellankrigstiden. Tjugotalets<br />
depression, vikande efterfrågan och mycket låga marknadspriser torde ha inverkat menligt på<br />
fiskeansträngningen, vilket också tydligt framgår av Hushållningssällskapets årsberättelser.<br />
Stora landningar fortsatte även med dagens mått mätt under hela mellankrigstiden.<br />
Sammantaget tyder det på att de årgångar det fiskades på var mycket starka. Till yttermera<br />
visso tyder Hushållningssällskapens material och författarens muntliga urkunder på att<br />
maskstorleken i skötarna ökade under mellankrigstiden från 36-37 varv under första<br />
världskriget till 31-32 varv vid början av andra världskriget. Medianvikten på den landade<br />
strömmingen förändrades med en grov uppskattning under samma tid från 25-40 gram per<br />
kilo till 40-50 gram per kilo.<br />
103