Strömmingen i Gävlebukten inlaga NY - Fiskeområde Södra ...

Recommendations

Info

och strömmingen är relativt lika kan man anta att det rör sig om två separerade populationer, en vår- och en höstlekande även hos strömmingen. I äldre tider ansågs raser av storväxt strömming leka tidigt på våren men detta har omkullkastas i modernare studier, där det påvisas att bland vårlekarna leker de äldre (större) strömmingarna tidigast på våren medan förstagångslekarna leker sist (Parmanne 1993). Hos de höstlekande är förhållandet det omvända, där leker de minsta först (Berglund munt. 2010). <strong>Strömmingen</strong> leker i omgångar kallade lekvågor och det har påvisats en genetisk skillnad mellan lekvågorna i vissa fall hos sill (Jørgensen et al. 2005b). Detta kan innebära att varje lekvåg är en egen ”population” som har begränsat genflöde med andra lekvågor. Intressant är att strömmingen har ett utpräglat homingbeteende (lekplats-trohet) d.v.s. de leker på samma plats (område) som de lekte på året innan. Ifall denna lokal också är födelseplatsen är mer oklart (McQuinn 1997). Egentligen är ett fullständigt homingbeteende (d.v.s. ynglen hittar tillbaka till födelseplatsen) nödvändigt ur en populationsbildningsaspekt. Det som stöder att ynglen hittar tillbaka till sin födelseplats är att det de facto finns en genetisk differentiering mellan närliggande (inom Nordsjön) sillpopulationer (Ruzzante et al. 2006). Det finns åsikter att kraftiga väderförhållanden kan förflytta sillbestånd och skapa nya vandringsmönster och de yngel som kläcks på nya platser ser denna som sin nya ”hemort” (Corten 1999). Trots likheterna mellan sill och strömming kan det finnas skillnader och en är valet av leksubstrat, då sillen (oklart vilken lektid) föredrar havsliggande bankar med botten av grus och klippor som leksubstrat medan strömmingen föredrar att deponera sin rom på växtlighet närmare kusten (Geffen 2009). Dock anger Parmanne (1998) att de vårlekande strömmingarna i Norra Östersjön föredrar stenig botten, och Hessle (1925) påstår att även höstleken sker på grus och stenbotten. Angående lekplatsval mellan höstlekande och vårlekande strömming finns det motsägelser, Parmanne (1990) anser att den förstnämnda föredrar att leka på något djupare vatten vid yttersta skären medan den vårlekande leker grunt längre in i skärgården. Hessle (1925) anser att båda havslekande varianterna leker på ungefär samma lokaler. Det viktigaste angående leksubstratet är att det inte är mjukbotten, för i det inre av den finska skärgården kollapsade hela strömmingsbeståndet när tidigare sandbottnar blev mjukbottnar på grund av eutrofieringen (övergödningen)(Parmanne 1993 och referenser däri). Lektemperaturen för den havsvårlekande strömmingen anges att vara 6-10 º C och vid 11-14º C för havshöstlekande (Hessle 1925). Angående sillens lekvandringar och lekplatsens saltkoncentration finns flera intressanta skillnader mellan lektyperna. Den höstlekande Nordsjösillen leker företrädesvis vid Engelska kusten varpå ynglen driver med strömmarna in i Öresundsregionen, där ungsillarna växer upp för att sedan åter leka vid England, medan de vårlekande sillarna i Skagerak leker vid Rügen (Bekkevold et al. 2005). Detta betyder att den höstlekande leker i saltvatten men ynglen växer upp i mer bräckt miljö, de vårlekande däremot leker 10
i bräckt vatten men växer mestadels upp i saltvatten. Huruvida det finns likartade beteenden hos vår- respektive höstlekande strömming är inte känt. Det rapporteras förekomma en beteendeskillnad mellan de två lektyperna av strömming under leken. När man fångar höstlekande strömming under dess lek, tyder fångstplaceringen i skötarna på att de går i oerhört täta stim i det närmaste på rad (Berglund munt. 2010). Den vårlekande uppvisar inte alls samma egenheter vid skötfiske under leken utan hamnar mera utspridd i skötarna. 5.2.2. Förökning och könsmognad kontra livsmiljön Viktigt för den lagda rommens överlevnad är vattentemperaturen, det är därför de första lekströmmingarna tidigt på våren leker på grundare vatten och lekdjupet ökar med lektiden. En högre temperatur ger ökad dödlighet bland de embryonala strömmingsäggen från vårlekare (Parmanne 1993 och referenser däri), men också snabbare tillväxt. Ifall samma förhållande förekommer bland höstlekare är inte känt. Vidare anses strömmingens utsträckta lektid vara relativt unik då ett sådant långt tidspann kräver att rommen/embryona måste vara komplexa för att klara så vitt skilda fysiska omständigheter som en utsträckt lektid innebär, något som ett fåtal fiskarters ägg klarar (Geffen 2009). Rom lagd av höstlekande strömmingen ska enligt uppgift vara betydligt mer klibbig än den vårlekandes (Berglund munt. 2010). Huruvida detta beror på olika vattentemperatur eller en verklig skillnad är inte utrett. Vidare ska den höstlekande strömmingen i Östersjön enligt Voipio (1981) ha högre fekunditet (fler ägg per gram kroppsvikt). Larvstadiet torde vara det sårbaraste stadiet i sillens/strömmingens livshistoria och larvens kondition påverkar dess förmåga att undgå predation (Geffen 2009). Sillarverna utsätts för kannibalism av äldre fisk under vissa förutsättningar och denna predation kan ha en betydande påverkan på återväxten (Gröger et al. 2009) och det ska förekomma ett likartat beteende hos strömming. Folkvord et al. (2009) utförde ett laboratorieförsök där det undersöktes ifall det fanns några genetiska bakomliggande skillnader i tillväxten hos sill och om det förekom en anpassning till de förhållanden som råder under respektive årstid ifråga om höstlekande, vårlekande respektive hybrider däremellan av sill. De fann dock inga entydiga skillnader i den frågan. Antalet överlevande sillyngel uppvisar ett mycket starkt samband med klimatet och denna faktor kan avgöra ifall en årsklass bli talrik eller inte, speciellt tydligt är sambandet mellan NAO (Nord Atlantiska Oscillationen) och reproduktionsframgången men även andra klimatcykler inverkar (Gröger et al. 2009). Det finns studier som visar på en korrelation mellan klimatfaktorer och följdhändelser därav och reproduktionsframgång även hos strömming (Cardinale et al. 2009). NAO beskriver en lufttrycksskillnad mellan Island och Azorerna vilken påverkar Skandinavien mestadels under vinterhalvåret. Vid kraftiga lågtryck på Island blir NAO positivt vilket innebär milda och nederbördsrika vintrar med företrädelsevis västliga vindar i Skandinavien. Vid negativt NAO blir vintrarna väsentligt kallare och torrare. Enligt Gröger et al. (2009) finns en fördröjning på runt fem år innan NAO slår igenom fullständigt i hela 11
Page 1 and 2: Strömmingsbeståndets fluktuatione
Page 3: 1. Angående projektet ”Strömmin
Page 6 and 7: 8.2.1. Vilken är den normala storl
Page 8 and 9: Vårt omfattande historiska materia
Page 10 and 11: Oftast är det svårt för saltvatt
Page 14 and 15: ekosystemet och denna fördröjning
Page 16 and 17: den visade ett begränsat genflöde
Page 18 and 19: Denna utredning fokuserar på strö
Page 20 and 21: 5.3.1. Strömmingens konkurrenter o
Page 22 and 23: PO:s fångstdata är belagda med m
Page 24 and 25: 6.1.3. 1900-talet och framåt I och
Page 26 and 27: Tabell 3. Sammanställning över ut
Page 28 and 29: Tabell 4. forts. 1838 9647 964700 1
Page 30 and 31: Första årtiondet av 1900-talet up
Page 32 and 33: ICES resultat tyder på att man fis
Page 34 and 35: I det äldsta historiska materialet
Page 36 and 37: Figur 14. Jämförelse mellan salte
Page 38 and 39: lektidsbyten har skett med ett inte
Page 40 and 41: ”isströmmingen i Bottenhavet”.
Page 42 and 43: skillnader antingen i klimat (mella
Page 44 and 45: 1) Att strömmingarna från Nynäsh
Page 46 and 47: Troligen är de bakomliggande orsak
Page 48 and 49: område 30 (figur 19) har det skett
Page 50 and 51: utveckling innan 1973 kan det vara
Page 52 and 53: saltestimat och strömmingen är ko
Page 54 and 55: Gröger, J. Kruse, G. Rohlf, N. 200
Page 56 and 57: Appendix 1 11. Appendix 1. Strömmi
Page 58 and 59: Appendix 1 socken sägs uttrycklige
Page 60 and 61: Appendix 1 1754. Riksdagsberättels
Page 62 and 63:
Appendix 1 hör för sina krav - ho
Page 64 and 65:
Appendix 1 givande än vanligt. Und
Page 66 and 67:
Appendix 1. Tabell 6. Sammanställn
Page 68 and 69:
Appendix 2. 12. Appendix 2. Huvudsa
Page 70 and 71:
Appendix 2 Söderala hade utfallit
Page 72 and 73:
Appendix 2 1897. Anm. En lång str
Page 74 and 75:
Appendix 2 1918. Det framhölls att
Page 76 and 77:
Appendix 2 Avsättningsförhålland
Page 78 and 79:
Appendix 2 avsättningen sjunkit. D
Page 80 and 81:
Appendix 2 Insaltningen av översko
Page 82 and 83:
Appendix 2 Ett av länets fiskeläg
Page 84 and 85:
Appendix 2 1951. Tack vare den sena
Page 86 and 87:
Appendix 2 Jämförelser gjordes me
Page 88 and 89:
Appendix 2 föregående år ganska
Page 90 and 91:
Appendix 2 nämnvärt stor. Förkla
Page 92 and 93:
Appendix 2 Sammanfattningsvis hade
Page 94 and 95:
Appendix 3. 12. Appendix 3. Fiskari
Page 96 and 97:
Appendix 3. Fram till -39 Väldig v
Page 98 and 99:
Appendix 3. röka på dagen. Ström
Page 100 and 101:
Appendix 3. fick till följd att de
Page 102 and 103:
Appendix 4. 14. Appendix 4. Kortfat
Page 104 and 105:
Appendix 4. Hushållningssällskape
Page 106 and 107:
Appendix 4. 4. Strömmingshandelsut
Page 108 and 109:
Appendix 4. strömmingen blev sämr
Page 110:
Appendix 4. 6. Avtal av betydelse S
show all

Strömmingen i Gävlebukten inlaga NY - Fiskeområde Södra ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?