Strömmingen i Gävlebukten inlaga NY - Fiskeområde Södra ...

Appendix 2
1886. I Hudiksvall med omgivning hade strömmingsfisket varit under medelmåttan.
I Enånger hade fisket under året givit 2 221 tunnor och för strömmingsfisket hade 1 742
skötar av 25 à 35 fots djuplek och 90 à 96 fots längd använts.
I sydöstra Hälsingland var strömmingsfisket medelmåttigt.
Den strömming som erhölls var betydligt magrare än eljest och orsakerna härtill ansågs svåra
att bestämma, men Hushållningssällskapets fiskeriöveruppsyningsman Gustaf Bergius
förmodade att den alltför lugna väderleken under hela sommaren varit den främsta orsaken.
Fetströmmingen uppehöll sig ute på de större djupen, var maklig av sig och begav sig inte
frivilligt på längre vandringar. En storm måste tvinga honom att flytta sig. Detta år hade det ej
blåst några ostliga vindar utan ljumma sydliga fläktar var de enda som svalkat, ingen
pålandsvind. Den strömming som fångats med drivgarn hade till största delen varit stor,
köttfull inmatströmming, s k ”finrommare”. Väl saltad var den strömmingen helt naturligt
ojämförligt mycket smakligare än den tunna magra lekströmmingen som fångades på grunden
vid lektiderna.
1887. ”Loggbok”, dvs några blad, för drivgarnsfiskeförsök finns för tiden 24 juli-31 sept vid
ett 15-tal tillfällen, med anteckningar förda av Carl Erik Flodberg vid fiske kring Tupparna.
Strömmingen befanns vara av god kvalitet. Stor bok 1887, Inkommande handlingar
1889. Loggbok över drivgarnsfiske efter strömming finns, förda under aug-okt av fiskare
Axel M Olsson, Olmens fiskeläge, vilken fann att strömmingen befanns var stor och fet. Stor
bok 1889, Inkommande handlingar
1890. Den 22 april meddelas i Fiskeristyrelsens Cirkulär no 1 att det överenskommits och
beslutats på allmänna mötet i Hudiksvall att 1 tunna strömming skulle innehålla 120 liter,
undertecknat av Gustaf Bergius. Stor bok 1890, Inkommande handlingar
1892. Loggböcker finns, som förts av Hans Bergström, Löfskär, under drivgarnsfiske efter
strömming under tiden 1 aug-28 okt 1891, då det gavs stor och fet strömming hela tiden samt
under tiden 14 aug-21 sept 1892 och även då var strömmingen stor och fet. Loggbok fördes
också av O Nordin, Prästgrundet, över drivgarnsfiske år 22 aug-27 sept 1892 och den fångade
strömmingen var stor, fet och tom (finns i Storbok 1893). Stor bok 1892, Inkommande
handlingar
1894. Enligt de samlade uppgifterna uppgick fångsten av strömming till ca 45 000 fjärdingar
= 11 250 tunnor i runt tal. Detta var dock ej en fullständig uppgift om hela strömmingsfisket
utefter Gefleborgs läns kuster, ty uppgifter saknades helt från vissa delar av skärgården,
nämligen dels från Hamrångetrakten och dels från Rogstatrakten m fl . Fångsten för hela
Gefleborgs län gick således inte att beräkna.
I årsberättelsen för 1894 uppgavs att fångsten för hela Gävleborgs län torde ha uppgått till
minst 60 000 fjärdingar = 15 000 tunnor.
1895. Beträffande strömmingsfisket i länet för år 1895 ansåg fiskeriinstruktören, dels pga
insamlade statistiska uppgifter och dels pga gjorda beräkningar, att det inte torde vara någon
fara för överdrift om fångsten angavs till 70 000 fjärdingar eller 17 500 tunnor à 120 liter.
1896. En sammanräkning av det som var känt gav för handen att det vid Gävleborgs läns kust
från södra gränsen t o m Rogsta socken hade fångats ca = 21 750 hektoliter strömming
beräknad efter volym, såsom färsk eller i tunnor uttryckt 72 500 fjärdingar = 18 125 tunnor.
69