Barnplantabladet - Barnplantorna

14
Specialskolemyndigheten
vilseleder ingen
I förra numret av Barnplantabladet går ordförande
Ann-Charlotte Gyllenram till hårt angrepp
på Specialskolemyndigheten, SPM. Vi vill här
bemöta några av Ann-Charlottes påståenden.
SPM instämmer med Ann-Charlotte att hörseloch
dövundervisningen är i förändring. En av
de största utmaningarna SPM har idag är att
kombinera teckenspråkig miljö med talad
undervisning. Vi hävdar dock att specialskolorna
är på god väg. Alla våra skolor erbjuder idag
undervisning på tal i en teckenspråkig miljö.
SPM:s främsta uppgift är relaterad till de elever
som är i behov av en tvåspråkig utveckling i en
teckenspråkig miljö.
När det gäller barn med CI, hörselskadade
barn och döva barn utanför specialskolan har
SPM vid ett flertal tillfällen uppmärksammat
Utbildningsdepartementet om att det saknas
uppgifter om dem. Det skulle vara intressant
att ur vissa perspektiv jämföra dessa elever
med de elever som finns inom SPM. Därför
har vi föreslagit att Skolverket, alternativt
Specialpedagogiska institutet, i samarbete med
SPM får i uppdrag att sammanställa ett faktaunderlag.
Vi har idag inga möjligheter att på eget
bevåg genomföra en sådan undersökning.
Förslaget om en statlig elevpeng är en politisk
fråga som vi som myndighet inte kan ta ställning
till. Det skulle troligen innebära ett helt nytt
uppdrag. De resurser SPM har idag skulle med
stor sannolikhet splittras. Förmodligen skulle
även andra grupper av funktionshindrade
komma att kräva statlig elevpeng. Det är dock
upp till regering och riksdag att bedöma om det
är det bästa sättet att stödja elever med funktionshinder.
Ett alternativ, som tidigare diskuterats,
är att kommunalisera specialskolorna.
Det förslaget var uppe till diskussion i den så
kallade Funkisutredningen i slutet 90-talet.
Regering och Riksdag kom då fram till att
specialskolor för döva och hörselskadade skulle
fortsätta bedrivas i statlig regi.
Längre in i artikeln skriver Ann-Charlotte att
”SPM vilseleder Utbildningsdepartementet
med sin statistik”. Det är en kraftig och felaktig
BARNPLANTORNA • HÖSTEN 2004
anklagelse. Nu kan man läsa statistik på många
olika sätt. Ann-Charlotte har valt att titta på tillflödet
av elever i skolår 1 och mycket riktigt
hade vi 49 elever 2002 och 19 elever 2003, en
minskning med 61%. Utifrån det hävdar hon
att SPM inte vågar prognostisera framtiden. Om
vi väljer Ann-Charlottes sätt, dvs. att titta på
antalet elever i skolår 1 kan vi konstatera att
SPM vid höstterminsstarten 2004 har 34 elever
i år ett, det är en ökning med 79%. Förutom
en ökning av antalet elever i skolår 1 kan vi också
se att vi fått 17 fler elever i skolår 2-10. Samma
siffra för 2003 var 3. Tittar man bakåt i tiden kan
man se att liknande svängningar inte är ovanliga.
Det är därför vi väljer att titta på det totala
antalet elever. Det är också den uppgiften regeringen
och Utbildningsdepartementet vill att vi
lämnar in. Den totala summan, alltså elever i
år 1-10, är ht 2004 lägre än förra hösten. Det
beror på att vi hade många elever som slutade
år 10 i våras. I vår Årsredovisning beskriver
vi även den prognostiserade elevutvecklingen.
I Årsredovisningen för 2003, varifrån
Ann-Charlotte hämtat sina uppgifter, beskriver
vi en nedåtgående trend de närmaste åren. Det
är dock mycket svårt att bedöma elevutvecklingen,
bland annat beroende på vilken skolform
hörselskadade barn, barn med CI och deras
föräldrar väljer.
Alla föräldrar vill sina barns bästa. Oavsett vilken
skolform de väljer för sina barn respekterar
SPM deras beslut.
Sara Håkansson
Informationssamordnare SPM