Barnplantabladet - Barnplantorna

Att höra och att höra till
Förord
Artikelförfattarna är ”tale-hørepædagoger og
psykolog i det tværfaglige høreteam på Tale–
høreinstituttet i Københavns Amt (THI)”. De
undervisar mindre barn med cochleaimplant
(CI) samt vägleder föräldrarna.
Ett dövt barn erhåller ett cochleaimplantat (CI)
och är därmed inte längre dövt. Efter år av
intensiv träning förväntas det att barnet utvecklar
en förmåga till att uppfatta och använda
talat språk. CI ger barnet nya möjligheter och
ger upphov till en mängd frågor och etiska
dilemman, som gör att föräldrarna ställs inför
många svåra valsituationer.
Debatten om CI
Debatten om CI har under de senaste åren inneburit
en mängd uppmärksamhet både bland
professionella och media.
Efter det att ett barn erhållit ett CI uppkommer,
utöver det intensiva arbetet med barnet, en rad
frågor och dilemman mellan den pedagogiska/
psykologiska och medicinska världen. Det är på
tiden att teknologiska och medicinska ingrepp
formar parametrar för livskvalitet. Med avseende
på CI kan det i den medicinska världen vara
en tendens till att fokusera på standardiserade
kriterier på succé för en auditiv utveckling och
över hur många ord barnet kan producera. Det är
inte underligt. Det är dock märkligt om dessa
kriterier alena formar bakgrunden för vägledning
av andra professionella och föräldrar i förhållande
till val av kommunikationsform, pedagogiska
metoder samt val av förskola/skola.
Vi menar, att kriterierna för succé måste definieras
olika utifrån det enskilda barnets förutsättningar
och sättas i relation till barnets språkliga
och kommunikativa nivå. Att få ytterligare
ett sinne kommer under alla omständigheter
innebära en förbättring av livskvaliten, oavsett
i hur hög grad och hur snabbt barnet utvecklar
ett talat språk. När det gäller vägledning av
föräldrarna är det särskilt viktigt att de får stöd i
att anpassa nivån på förväntningarna så att dessa
blir postiva och realistiska.
Af
Anette Albeck, cand. Psyk
Ulla Nobel, tale-hørepædagog
Pia Vinther, tale-hørepædagog
Det CI-opererade barnet representerar en existentiell
dilemma, genom att barnet till viss del har lagt
handikappet som döv bakom sig. När processorn
inte används, t.ex. när barnet går och lägger sig
på kvällen och i badhuset så är barnet dövt.
När barnet använder sin processor har det en
hörsel, som dock inte ska förväxlas med en
normal hörsel.
Den medicinska världen har en förväntning om
att barnet ska få en hörande identitet. Den dominerande
uppfattningen är att barnet ska växa
upp i en normalhörande miljö dvs gå i en vanlig
skola i sin hemmiljö.
Vi menar att ”CI barnet” har behov av att utveckla en
identitet som barn med ett CI, med de särskilda
möjligheter och begränsningar som det kan innebära.
Oavsett om barnet integreras i en hörande
miljö eller lever i en döv miljö kommer det att
sakna någon att identifiera sig med.
I förhållande till barnet är det väsentligt att ta
hänsyn till individuella förhållanden och familjebakgrund.
Det är avgörande för barnets kommunikativa
utveckling om det är dövfött eller har
hört en viss period fram till dövheten. För mer än
hälften av barnen dröjer det mer än 11/2 år innan
dövheten konstateras/diagnosticeras. Det är en
lång tid i ett barns liv då barnet har missat många
BARNPLANTORNA • HÖSTEN 2004 27