Föreställningar som barnhandläggare inom socialtjänsten har kring ...

våld (Bacchus m.fl., 2002). Det finns även studier som påvisar att kvinnor som är våldsutsatta
inte självmant skulle ta upp detta i mötet med en professionell såvida inte en rutinfråga ställs
(a.a).
Det förekommer skilda åsikter kring hur frågor bör formuleras för att öka klienters
benägenhet att svara på frågor om våld. Bacchus m.fl., (2003) poängterar att de flesta kvinnor
föredrar direkta frågor framför vagt formulerade. Wendt å andra sidan (2012) påstår att frågans
form inte har någon större betydelse för kvinnors villighet att tala om sin eventuella
våldsutsatthet medan Berglund och Stenson (2010) argumenterar för att öppna frågor är att
föredra.
Barn som upplevt våld kan känna svårigheter inför att tala om sina upplevelser, många barn
berättar fåordigt om sina erfarenheter i form av korta berättelser och undviker att tala med
personer utanför familjen om våldet (Almqvist, Georgsson, Grip & Broberg 2012). Barn har
däremot lättare för att i efterhand berätta om sitt eget agerande under själva våldssituationen
(a.a).
Att upptäcka våld
Vikten av att barnhandläggare upptäcker våld
Det är vitalt att upptäcka våld i en familj då intimate partner violence påverkar hela familjens
hälsa negativt (Flinck m.fl., 2008). Barn kan exempelvis uppvisa fysiska, beteendemässiga
samt emotionella svårigheter till följd av domestic violence (Mullender, 2005; Evans, Davies &
DiLillo, 2008). Att inte upptäcka våld i nära relation är ett bekymmer som riskerar att förhindra
att såväl män, kvinnor och barn får den hjälp som är behövlig (Broberg m.fl. 2011).
Socialstyrelsen (2009) bekräftar detta och påpekar i sin tur att det är av allra största vikt att barn
som utsätts för misshandel blir upptäckta såväl som att barn vid upptäckten får bästa möjliga
bemötande.
Det finns behov av att child welfare workers arbetar för att identifiera misshandlade kvinnor
i samband med att de utreder hem där barnmisshandel misstänks förekomma (Magen, Conroy,
McCart Hess, Panciera, Levt Simon, 2001), då kvinnomisshandel i många fall har visats
förekomma i hem där det finns misstankar om barnmisshandel (Magen m.fl., 2001; Eriksson,
2008; Jansson, 2010; Eriksson och Näsman, 2011). Det finns även ett samband mellan barns
exponering för domestic violence och en ökad risk för att barnet själv ska utsättas för våld,
vilket ytterligare motiverar behovet av identifikation av våldsutsatta kvinnor bland child
welfare workers (Magen m.fl., 2001).
Främjande och hindrande aspekter för att upptäcka våld mot vuxna
Det finns olika ståndpunkter kring hur professionella bör tillfråga klienter om erfarenheter av
våld, diskussioner har förts angående hur klienter inom hälso- sjukvården ska tillfrågas.
Berglund och Stenson (2010) poängterar att professionella bör tillfråga alla klienter om
våldsutsatthet då många våldsutsatta annars aldrig får tillfälle att tala om sin situation. Stenson,
Öberg, Witkowski, Heimer, Högberg och Edin (2008) talar även i sin tur för att alla gravida
kvinnor inom mödrahälsovården bör tillfrågas om de utsatts för våld, detta då ett flertal studier
inom ämnet belyser vikten av detta. Även Stolt (2011) argumenterar för att systematiskt ställa
frågor om våld inom hälso- och sjukvården då det ger en ökad möjlighet att upptäcka män som
utsätts för eller tidigare utsatts för våld i nära relation. Å andra sidan motsätter sig Rådestad,
Rubertsson och Hildingsson (2008) till ovanstående resonemang då de anser att kvinnor endast
vid misstanke och inte rutinmässigt genom screeninginstrument bör tillfrågas om våld på
mödrahälsovården. Detta då de menar att rutinmässiga frågor kan ge upphov till negativa
effekter som exempelvis obehagskänslor hos kvinnan (a.a).
En främjande aspekt för att upptäcka våld har visat sig vara screeninginstrument och
frågeformulär som ger en ökning i identifikationen av våldsutsatta kvinnor (Magen m.fl., 2001;
10