26.09.2013 Views

Föreställningar som barnhandläggare inom socialtjänsten har kring ...

Föreställningar som barnhandläggare inom socialtjänsten har kring ...

Föreställningar som barnhandläggare inom socialtjänsten har kring ...

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

under dessa <strong>som</strong> människor diskuterar sina åsikter (Wibeck, 2010). Därmed var metoden<br />

särskilt lämplig då det var av intresse att undersöka hur <strong>barnhandläggare</strong> <strong>som</strong> arbetsgrupp<br />

diskuterar <strong>kring</strong> temat våld i en familj. Då intervjun syftar till att likna en vardaglig situation<br />

kan det tänkas att de diskussioner <strong>som</strong> fördes i grupperna illustrerar hur samtalen kunde ha sett<br />

ut om de förts mellan kollegorna i det dagliga arbetet. Fokusgruppsintervjuer är särskilt<br />

lämpliga när känsliga ämnen ska diskuteras, då deltagare i en grupp kan ta stöd av varandra<br />

(Wibeck, 2010). Då handläggarna skulle besvara frågor <strong>som</strong> berör upptäckten av våld <strong>inom</strong><br />

familjer var det av särskild vikt att en metod <strong>som</strong> är lämplig när känsliga ämnen ska undersökas<br />

tillämpades.<br />

Urval och genomförande av intervjuerna<br />

Det huvudsakliga kriteriet för studiens urvalsprocess var att respondenterna <strong>som</strong> skulle<br />

intervjuas var <strong>barnhandläggare</strong> på <strong>socialtjänsten</strong>, <strong>som</strong> i det dagliga arbetet kan komma i kontakt<br />

med våldsutsatta familjer. Urvalet av <strong>barnhandläggare</strong> är ett så kallat icke-sannolikhetsurval,<br />

<strong>som</strong> vanligtvis används vid fokusgruppsintervjuer (Wibeck, 2010). Val av urval <strong>har</strong> således inte<br />

skett på ett slumpmässigt vis utan <strong>har</strong> tillämpats genom ett bekvämlighetsurval. Vid ett<br />

bekvämlighetsurval väljs respondenter ut <strong>som</strong> finns tillgängliga för forskaren (Bryman, 2011).<br />

En negativ aspekt av bekvämlighetsurval är att studiens resultat blir omöjligt att generalisera<br />

till populationen (Bryman, 2011), dock är detta inte studiens syfte. Bryman (2011) förklarar att<br />

bekvämlighetsurval snarare är intressant att tillämpa då intresse för en mer ingående analys<br />

finns, vilket är studiens primära syfte då förståelse för <strong>barnhandläggare</strong>s uppfattningar är i<br />

fokus.<br />

För att komma i kontakt med respondenterna kontaktades en gruppledare <strong>inom</strong><br />

<strong>socialtjänsten</strong>s utredningsgrupp i den mellanstora kommun <strong>som</strong> ämnades undersökas. Studiens<br />

syfte och urvalskriterier presenterades. Gruppledaren tog i sin tur kontakt med samtliga<br />

<strong>barnhandläggare</strong> <strong>som</strong> var elva till antalet, vilka uppfyllde urvalskriteriet. Samtliga<br />

<strong>barnhandläggare</strong> valde att delta i studien och studien <strong>har</strong> därmed inget bortfall. Ett<br />

informationsbrev om studiens syfte och intervjuernas utformning skickades till gruppledaren<br />

<strong>som</strong> i sin tur skulle vidarebefordra dessa till samtliga deltagare. Det framkom dock vid<br />

intervjuerna att gruppledaren hade glömt att vidarebefordra brevet.<br />

Barnhandläggarna indelades i tre olika fokusgrupper, A, B och C. Hur många grupper <strong>som</strong><br />

är tillämpligt kan variera (Bryman, 2011), men efter<strong>som</strong> det är tidskrävande att organisera<br />

fokusgrupper menar Bryman (2011) att studenter ofta inte <strong>har</strong> samma möjlighet <strong>som</strong> forskare<br />

att använda sig av lika många fokusgrupper. Samtliga <strong>barnhandläggare</strong> <strong>inom</strong> denna socialtjänst<br />

intervjuades, fler fokusgrupper var således inte möjligt att genomföra. Om så hade varit fallet är<br />

det svårt att uttala sig om fler fokusgruppintervjuer hade genomförts eller inte, då svaren i de<br />

tre grupperna till stor del liknar varandra och således är det möjligt att en teoretisk mättnad <strong>har</strong><br />

uppnåtts (jfr. Bryman, 2011). I fokusgrupp A och B deltog fyra <strong>barnhandläggare</strong> i vardera<br />

grupp, medan tre <strong>barnhandläggare</strong> deltog i fokusgrupp C. Morgan (1998) hävdar att det är<br />

vanligt att ha mellan 6-10 deltagare i varje fokusgrupp men poängterar dock att mindre grupper<br />

bör konstrueras om deltagarna antas ha mycket att säga om det specifika ämnet och såvida<br />

målet är att frambringa deltagarnas personliga tolkningar. Gruppernas utformning motiveras<br />

utifrån vad Morgan ovan belyser, att konstruera grupper med fler deltagare antogs riskera att<br />

handläggarnas personliga uppfattningar inte framkom. Grupperna indelades av<br />

barnhandläggarna själva utifrån vilka dagar och tider deltagarna hade möjlighet att intervjuas. I<br />

samtliga tre grupper bestod deltagarna av <strong>barnhandläggare</strong> med mångårig erfarenhet <strong>inom</strong> yrket<br />

samt de med mindre erfarenhet. En positiv aspekt av denna indelning kan tänkas vara att olika<br />

erfarenheter hos deltagarna frambringade olika perspektiv på frågeställningarna, då det<br />

möjligtvis föreligger olika synsätt beroende på handläggarnas erfarenhet. Om de erfarna<br />

deltagarna och de med mindre erfarenhet istället hade blivit indelade i separata grupper kan<br />

detta möjligtvis ha frambringat en annorlunda diskussion deltagarna emellan. Detta är dock<br />

svårt att uttala sig om.<br />

15

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!