Föreställningar som barnhandläggare inom socialtjänsten har kring ...

exempelvis kan handla om moralkrav såsom att inte beblanda sig i andra människors
angelägenheter (a.a). Goffman (2006) förklarar att vi i interaktion med andra definierar
situationen, vilket innebär att aktörerna i en form av tyst avtal kommer överens om den sociala
situationen och vilka sociala regler som där tillskrivs, vilka vi presenterar oss för att vara såväl
som hur vi ska respondera till varandra. Människor har således kunskap om hur var och en bör
agera i olika lägen.
Ibland kan det emellertid förekomma definitionsmässiga störningar i samspelet människor
emellan, varefter deltagarna är osäkra på hur situationen skall definieras och på vilket sätt
interaktionen bör fortgå (Goffman, 2006). Deltagarna kan i det läget uppleva förvirring och
känna sig illa till mods eftersom situationen inte längre är definierad, vilket därmed innebär att
deltagarnas respons gentemot varandra inte är klarlagd. För att undvika dessa störningar eller så
kallade incidenter menar Goffman (2006) att vi tillämpar olika förebyggande åtgärder,
beskyddande åtgärder innefattas i dessa. Med beskyddande åtgärder menar Goffman publikens
agerande för att hjälpa den agerande att rädda sitt framträdande, genom att exempelvis blunda
för misstaget eller hålla sig borta från de regioner som aktören inte har inventerat till. Genom
att publiken hjälper den agerande att rädda sitt framträdande samspelar de båda på ett taktfullt
sätt, så kallad takt visavi takt och interaktionen kan fortgå på ett naturligt sätt. Publiken
motiveras till att agera på ett taktfullt vis begrundat i en förhoppning att undvika att ställa till
med en scen. Goffman (2006) förklarar att två allmänna strategier bör upprätthållas för att takt
visavi takt skall kunna ske. Den första strategin innebär att den agerande är mottaglig för att
publiken kommer med antydningar varpå den agerande kan varnas om att hans agerande är
opassande och på så vis rädda situationen. För det andra krävs det att den agerande inte
försätter sig i situationer där han inte kan ursäkta sig (a.a).
Handlingsutrymme
Att arbeta som socialarbetare inom en organisation innebär dels att förhålla sig till det uppdrag
den rådande organisationen givit, då socialarbetaren är representant för organisationen. Det
innebär även att förhålla sig till klienten som människa (Johansson, 2007; Svensson, Johnsson
& Laanemets, 2008). Denna position som socialarbetare har benämner Johansson (2007) som
gräsrotsbyråkrat. I sin yrkesroll skall socialarbetare således leva upp till det uppdrag
organisationen önskar såväl som beakta klienters intressen och individuella behov, vilket i sin
tur formar handlingsutrymmet och socialarbetarens handlingsfrihet (Johansson, 2007; Svensson
m.fl., 2008). Handlingsutrymme utgör således den ram som den enskilde socialarbetaren kan
agera inom (Johansson, 2007; Svensson, m.fl., 2008).
Den professionellas kunskapsbas formar handlingsutrymmet. Att som socialarbetare ha en
bred kunskap leder till att handlingsutrymmet utökas medan mindre kunskap kan leda till att
socialarbetare endast handlar utifrån andras hänvisningar och på rutin, då denne inte har
förmågan att se andra handlingsalternativ. Handlingsutrymmet formas därmed av den
professionellas kunskapsbas (Svensson, m.fl., 2008). Handlingsutrymme kan tillämpas på
varierande sätt beroende på vilken erfarenhet socialarbetare har, socialarbetarens person och
personliga värderingar (Svensson, m.fl., 2008). Johansson (2007) poängterar dock att personer
inom en specifik organisation tenderar att använda sitt handlingsutrymme på liknande vis, då de
har en benägenhet att definiera situationer på ett liknande sätt.
Det är således dels organisationen i sig med sitt uppdrag som formar handlingsutrymmet för
socialarbetare, då organisationens ramar kan begränsa detta. Å andra sidan påverkas
handlingsutrymmet och dess användning likaså av rutiner på arbetsplatsen, professionella
tolkningar och traditioner såväl som socialarbetares och klienters individuella faktorer, samt
samspelet emellan dem (Svensson, m.fl., 2008).
Socialarbetare besitter en viss frihet i sitt yrkesutövande samtidigt som de likaså har ett
gediget ansvar och är styrda av såväl lagar som regler och traditioner. Handlingsutrymmet
medför dock att socialarbetare har en valmöjlighet eftersom lagar och regler alltid ges utrymme
för enskilda tolkningar och tillämpning, och det är detta val som lämnas till den enskilde
13