Föreställningar som barnhandläggare inom socialtjänsten har kring ...

Om barnhandläggarna erhåller ytterligare handledning kan det tänkas utöka deras individuella
handlingsutrymme. I och med handledning får de professionella samtala om de svårigheter som
de upplever i sitt arbete och genom momentet reflektera med varandra för att på så sätt utvidga
sin professionella kunskap (Svensson m.fl., 2008). Barnhandläggarna kan genom handledning
få utrymme för att samtala om de svårigheter de upplever angående att hantera klienters svar
vid frågor om våld, tillvägagångssätt för att upptäcka våld och liknande. Var och en av
barnhandläggarna kan på så sätt utvidga sin handlingsfrihet och kunskapsbas. Den handledning
barnhandläggarna för tillfället erhåller tycks inte vara tillräcklig för att var och en skall få sina
behov tillgodosedda. Med hjälp av handledning kan den enskilde barnhandläggaren således få
stöd av extern handledare såväl som kollegor och på så vis utvidga sitt perspektiv och få stöd i
hur det vidare agerandet skall fortskrida.
Frågestrategier för att upptäcka våld
Tidigare har det framgått att barnhandläggarna uppfattar det som känsligt och svårt att ställa
frågor om våld i familjen. I föreliggande del presenteras barnhandläggarnas uppfattningar om
vilka frågestrategier som kan vara främjande för att upptäcka våld. I samtliga tre fokusgrupper
tycks det föreligga föreställningar om att kringgående frågor är att föredra framför att ställa
direkta sådana. Genom att ställa kringgående frågor om exempelvis barnuppfostringsmetoder,
gränssättning och konflikthantering tycks barnhandläggare uppfatta att mycket information om
familjen kan framkomma.
B4: Man kan prata om barnuppfostringsmetoder, det kan vara ett sätt att möta det här. Jag har träffat
flera familjer som tydligt poängterar att ”vi slår inte våra barn”, men i uppfostringssyfte får de
örfilar, dask i stjärten, olika sådana. Då tänker människor om flera olika saker, då får man prata om
det, då får man börja där.
B5: Det kan ju komma fram genom andra frågor, exempelvis ”hur sätter du gränser för dina barn?”
C3: I BBIC triangeln, metoden eller strukturen som vi använder, då finns det en rubrik som heter
vägledning och gränssättning och då utreder man det nästan alltid, på vilket sätt gränssätter du dina
barn?.. man går in i den diskussionen i alla ärenden egentligen, hur sätter man gränser.., sen kanske
inte just det här ordet ”utsätter du dina barn för våld?”, då säger alla nej..”
I samtliga fokusgrupper tycks det finnas en uppfattning om att barnhandläggarna föredrar att
ställa kringgående frågor i mötet med klienten framför direkta. Detta då kringgående frågor i
högre utsträckning anses ge mer ändamålsenlig information om familjens situation, och därmed
främjar upptäckten av våld. Barnhandläggarnas uppfattning skiljer sig därmed från tidigare
forskning som undersökt ämnet inom hälso- och sjukvården, vilka påvisar att direkta frågor är
mer effektiva än kringgående frågor när det gäller att upptäcka partnervåld (Feldhaus m.fl.,
1997; Dubowitz m.fl., 2008). Dock har det visat sig att kringgående frågor är att föredra vid
samtal med barn om våld (Coulborn Faller, 2003), vilket även barnhandläggarna tycks indikera.
Å andra sidan kan en tolkning utifrån Goffmans (2006) dramaturgiska perspektiv tänkas påvisa
att kringgående frågor är att föredra framför direkta i de fall en relation ännu inte är etablerad.
Det tolkas i dessa fall finnas en risk för att direkta frågor inte ryms inom den gemensamma
definition av situationen som barnhandläggare och klient har i mötet med varandra. På det viset
kan direkta frågor orsaka definitionsmässiga störningar, då det kan tänkas att handläggaren
överskrider de anständighetsnormer och de moralkrav som situationen förespråkar (jfr.
Goffman, 2006). Därmed kan det verka tryggare för handläggaren att använda sig av
kringgående frågor i mötet med klienten, då reglerna för vad som är accepterat i mötet inte
överskrids.
Diskussion förs i samtliga grupper huruvida rutinfrågor om våld i familjen bör införas inom
socialtjänsten. I fokusgrupp A diskuterar respondenterna om huruvida den typen av frågor ställs
i deras verksamhet.
A3: Jag vet.. Jag har ju varit med i samtal där vi har ställt frågorna, men inte gått in på det liksom..
31