Föreställningar som barnhandläggare inom socialtjänsten har kring ...

Kunskap och stöd
I samtliga fokusgrupper indikerar respondenterna på att de saknar kunskap och stöd från
organisationens sida, vilket tycks hämma deras möjlighet att upptäcka om våld förekommer i
en familj. Detta diskuteras särskilt i fokusgrupp C där respondenterna belyser att det inte finns
några fasta direktiv, riktlinjer eller metoder som vägleder barnhandläggaren i dess arbete för att
upptäcka våld. De är således utlämnade till sina egna metoder, vilket huvudsakligen poängteras
av handläggare med lång erfarenhet.
M: Vad kan vara främjande för att upptäcka våldet?
C2: Och där tycker jag att det egentligen är något helt annat än riktlinjer/…/Å det finns inte i den
här organisationen (de andra instämmer). Det finns inte tillstymmelse till någonting sånt. Nej inte
ens en diskussion (de andra instämmer)
C1: Det handlar mer om intresse och vad man har med sig tror jag
C2: Sen tror jag att vi är, vi är utlämnade åt våra egna metoder, vi är det (de andra instämmer) Så
därför beroende på vilken handläggare man får träffa..så blir det på olika sätt också. Ja för jag har ju
med mig min tradition och jag har ju med mig mitt sätt å göra å alltså det, ja, jag tror att vi gör på
väldigt olika sätt (de andra instämmer).
C3: Jag tänker att när vi kommer hit och får det jobbet som vi får då förutsätts vi att ha gått en
utbildning där vi får en viss kunskapsbas i dom frågorna också..Om man blev utbildad socionom för
25 år sedan så kanske man saknar den kunskapen och då måste man hämta in det. Det finns inga
sociala problem som står stilla, de utvecklas hela tiden.
M: Har ni ett eget ansvar då att inhämta?
Flera samtidigt: Njaaa, nej
C2: Det är organisationen
C1: Men det hamnar lite på eget ansvar, fast det borde inte ligga där. Och då blir det ju i sådana fall
utifrån intresseområden ”det här är jag intresserad av, det här vill jag veta mer av, eller jag har
många såna ärenden, jag måste få mer information om det” och då blir det mitt ansvar istället för att
det blir organisationens ansvar att faktiskt fortbilda folk hela tiden.
I fokusgrupp A förs en diskussion som indikerar på att det finns en osäkerhet gällande samtal
med barn. Samtliga deltagare i fokusgrupp A, oavsett yrkeserfarenhet tycks vara överens om att
det krävs mer kunskap bland personalen gällande strategier för barnsamtal. Barnhandläggare
med flerårig erfarenhet tycks dock i högre utsträckning ha kunskap om olika samtalsmetoder
och förespråkar dessa i jämförelse med barnhandläggare med mindre erfarenhet. De
barnhandläggare med mångårig erfarenhet tycks använda sig av metoder som även tidigare
studier belyser som effektiva. Bland annat använder sig dessa av metoder där barn får ge
uttryck för sina känslor genom att rita samt prata utifrån olika känslokort.
A4: Jag tänker på det här med metoder som vi pratade lite om, hur man pratar med barn om svåra
saker, det skulle vi säkert kunna bli bättre på att uppdatera oss i. Vilka metoder som finns att samtala
med barn om svåra saker och att jag tänker.. det kommer ju ny personal med jämna mellanrum och
att man får gå en utbildning kring samtal med barn och att man tar del av beprövade metoder som
man vet fungerar.
Övriga deltagare: Ja precis.. det är ju viktigt.
A4: För det kan jag ändå känna att vi tappar mellan varven, att det blir ett glapp så..
I samtal med respondenterna framträder en bild av att barnhandläggarna på egen hand bär ett
stort ansvar för att inhämta kunskap om, i detta fall, handläggning av ärenden som berör våld.
Detta trots att ansvaret för ytterligare kunskap enligt respondenterna primärt bör ligga i
organisationens intresse. Button och Payne poängterar (2009) vikten av att inneha riktlinjer,
policys samt kunskap gällande strategier inom ämnet för att professionella skall kunna
uppmärksamma fall där barn utsätts för våld. I detta sammanhang tycks barnhandläggarna
sakna riktlinjer, policys samt direktiv från organisationen vilket tycks vara ett hinder för att de
skall kunna upptäcka om våld förekommer i familjen. Det tycks föreligga ett behov från
barnhandläggarnas sida att diskutera kring tillvägagångssätt då de bland annat uttrycker att de
är utlämnade åt sina egna strategier. Å ena sidan kan det tolkas som att varje enskild
29