Re-komps slutrapport - Tema asyl & integration

e) Studiehandledning
VKK har också haft effekter på utvecklingen av studiehandledningen. Under ht- 04 prövades
en ny metod för studiehandledning på modersmålet. Ett tätare samarbete mellan lärarna på
IVIK och modersmålslärarna, för att kunna ge eleverna den handledning de behöver,
efterfrågades. Höstens försök var lyckat men kan bli ännu bättre med skolledningens
engagemang, eftersom denna verksamhet berör stora delar av lärarkåren på Celsiusskolan.
I januari 2005 ändrades metoderna något och ett system som ser ut att fungera mycket bra,
både ur elev- och lärarperspektivet, växer fram. Även här krävs tid för att planera
verksamheten, och möjligheten att detta ska kunna fortsätta står och faller med huruvida det
finns någon som planerar, organiserar och har överblick så att schemaläggningen kan fungera
fortsättningsvis.
Ett system som gynnar den enskilde eleven och ökar elevens möjligheter att nå målen i
ämnesstudierna, för att klara de kurser, som krävs för att kunna gå vidare till nationella
program, känns som själva sinnebilden av studiehandledning. Men planeringsförutsättningarna
är komplexa och de parter som är inblandade måste dra åt samma håll. Till det som
ytterligare komplicerar bilden är att IVIK har kontinuerlig antagning, vilket gör att
elevunderlaget ständigt ändras och organisationen alltså inte är fast under ett läsår.
Studiehandledningen för de nyanlända inleds med att läraren på IVIK, modersmålsläraren och
eleven har ett trepartssamtal där man kommer överens om vad och på vilket sätt just den
eleven behöver hjälp. Under studiehandledningspasset samlas en klass och modersmålslärare
med de språk som finns representerade i klassen i en ”studiehall”. Där får varje elev den
ultimata hjälpen för att på ett bra sätt kunna ta del av undervisningen på svenska, och gå
framåt så snabbt som möjligt.
f) Problem att beakta och bearbeta
De effekter som framkommit genom samtal med elever och främst modersmålslärare, och
även genom skriftliga utvärderingar under projektettiden, har genomgående varit positiva.
Nästan alla lärare och elever har påtalat att VKK är nödvändigt, bland annat just för att det
sker på elevens eget språk, och att detta är något alla nykomna till Sverige borde få.
Modersmålslärarna har i stor utsträckning hållit med om detta.
En ökad frånvaro av elever har tydligt märkts när projektet innehållit moment som känts som
krångliga att hitta till, där ämnet ibland varit av känslig natur, där ämnet (t.ex. bild&musik)
känts som ”onödigt” . En del av den högre frånvaron beror till viss del på att VKK betraktats
som något extra, som inte är lika viktigt som det ordinarie utbildningsinnehållet. Detta har
förstärkts genom att verksamheten adderas till elevernas ordinarie program och inte
integrerats i den ordinarie timplanen.
Det är en lång och viktig process att förankra projekt. Lärarna har i många fall inte uppfattat
att projektet är något som faktiskt ingår i skolan kursutbud, utan känt det som något ”frivilligt
att delta i”, som legat utanför själva timplanen, som man då kan slopa till förmån för
”viktigare saker”. Här behövs en tydlig samsyn, som gör att alla vet vad och varför, och som
genomsyrar hela skolans verksamhet.
Under vägen har en del problem uppmärksammats, vilket är positivt, eftersom det endast går
att åtgärda, förbättra och få nya lärdomar om man vågar se svårigheterna. Att vara ”flexibel”
och gå runt det som är svårt brukar vara den väg man väljer med hänvisning till tidsbrist.
Rädsla för att sätta igång något man inte har ork och resurser att hantera är nog ett lika giltigt
skäl. Genom arbetet med VKK och RE-KOMP har svårigheterna tydliggjorts och tagits fram i
34 (72)