Skador av hasch och marijuana - Statens folkhälsoinstitut

Forskningsfynden när det gäller dessa förväntade skadeverkningar är ännu ganska
begränsade jämfört med tobaksforskningen. Tänkbara förklaringar till det kan vara
följande:
• Det rör sig om bieffekter som i allmänhet behöver decennier för att
utvecklas till kliniskt observerbar nivå.
• Cannabisforskningen är jämfört med tobaksforskningen en ung forskningsgren.
Tobaksforskningen ligger både tidsmässigt och kvantitativt långt före cannabisforskningen.
När tobaksforskningen hade sitt stora genombrott under 1960-talets
första hälft kunde 1964 års Surgeon General-rapport (Surgeon General motsvarar
ungefär Socialstyrelsen) i USA bygga på mer än 7 000 vetenskapliga rapporter, varav
ett flertal gällde longitudinella studier. Man visade på såväl statistiskt samband som
orsakssamband mellan rökning och en rad sjukdomstillstånd, framför allt inom
andningsorganen och inom hjärt-kärlområdet. Man kunde nu visa att rökning var
den viktigaste orsaken till lungcancer hos män och den främsta orsaken till kronisk
bronkit hos både män och kvinnor. År 1989, 25 år senare, hade Surgeon General
tillgång till mer än 57 000 vetenskapliga arbeten för utformningen av det årets rapport.
Cannabisforskningen var tämligen blygsam vid 1960-talets början och 1996
översteg det samlade antalet vetenskapliga artiklar fortfarande inte 10 000. År 2003
kunde tobaksforskarna räkna in cirka 140 000 vetenskapliga arbeten, medan cannabisforskningen
bara hade ungefär en tiondel.
Kliniska iakttagelser av hur cannabisrökning ökar risken för akuta infektioner i
näsa, bihålor, svalg och luftrör är vanliga (Tennant, 1983).
De viktigaste långsiktiga skadeverkningarna på andningsorgan (och angränsande
organ) är 1) kronisk bronkit (eventuellt åtföljd av KOL, kronisk obstruktiv
lungsjukdom) och 2) cancer i luftvägar inklusive mun, svalg och hals.
Kronisk bronkit
Det är så vanligt med kliniska fynd av kronisk bronkit hos unga beroende cannabisrökare
att läkare tillråds att alltid misstänka cannabismissbruk när bronkit
uppträder hos unga personer.
Tashkin (1993) visade ett tydligt samband mellan kronisk bronkit och regelbunden,
hög konsumtion av cannabis (3–4 ”joints” per dag i fem år eller mer).
Kronisk bronkit leder inte sällan till KOL. Bloom och medarbetare (1987) fann
att kronisk marijuanarökning ”hade en slående effekt på lungsymtom och lungfunktion”.
Denna lungpåverkan tog sig bland annat uttryck i att cannabisrökarna i
signifikant högre grad uppvisade sådan nedsättning av lungfunktionen som karakteriserar
förstadier till KOL. Hos marijuanarökande män var denna funktionsinskränkning
mer uttalad än hos jämförbara tobaksrökare. Det har dock uttryckts
tveksamheter till att cannabisrökare skulle utveckla KOL.
s k a d o r av h a s c h o c h m a r i J u a n a 103