Skador av hasch och marijuana - Statens folkhälsoinstitut

cannabis och självmordshandlingar
Självmordshandlingar tas upp i detta sammanhang därför att depression (egentlig
depression) är den psykiatriska sjukdom som ger högst risk för självmord (20 procent),
och troligen också för de andra självmordshandlingarna (självmordstankar
och självmordsförsök). Även andra sjukdomar och förhållanden är förknippade
med hög dödlighet i självmord. Schizofreni ger också cirka 20 procent självmordsrisk.
Självmordsfrekvensen bland narkomaner – tagna i grupp, utan hänsyn till medverkande
faktorer – anses vara 20 gånger högre än i genomsnittsbefolkningen. Cirka
15 procent av alla alkoholister (alkoholberoende) begår självmord, ofta sent i sjukdomsförloppet.
Det finns vissa förhållanden som uppenbart är centrala för risken
för självmordshandling hos den cannabisberoende. Dit hör samsjuklighet, särskilt
med schizofreni eller djup depression, och blandmissbruk, inte minst med alkohol
på beroendenivå. Vid bedömning av risken är det dessutom främst två tunga utlösande
faktorer vi har att räkna med: förluster av människor (eller djur) och kränkningar
i vid bemärkelse. Skilsmässa kan vara ett exempel på det första och definitiv
arbetslöshet ett exempel på den andra typen (Cullberg J. 2000).
Den viktigaste relationen mellan självmordsförsök och fullbordat självmord är
att en hög andel själv mordsförsök, 10–20 procent, senare följs av ett fullbordat
självmord.
undersökningar om relationen mellan cannabismissbruk och
självmordshandlingar
Andréasson och Allebeck (1990) undersökte högkonsumenter av cannabis bland
45 000 värnpliktiga. De fann en överdödlighet i cannabisgruppen som efter kontroll
av andra faktorer inte kunde knytas till cannabis som enskild dödsorsak (våldsam
död dominerade, medan 34 procent hade dött genom självmord eller misstänkt
självmord). Författarna påminner om att kopplingen mellan cannabis och tyngre
droger (med dokumenterad förhöjd dödlighet inte minst genom självmord) indirekt
påverkar dödligheten. På ett liknande sätt ökar cannabis självmordsrisken indirekt
genom dess förmåga att utlösa, försämra och orsaka psykoser och depressioner.
Det finns anledning att påminna om ett av fynden i den ovan refererade undersökningen
av Bovasso et al. (2001). Av de undersökta depressionsvariablerna rapporterade
de undersökta cannabisrökande personerna framför allt två – anhedoni
(frånvaro av lustkänslor) och självmordstankar.
Fergusson et al (2002) registrerade också självmordstankar och självmordsförsök.
Man fann starka samband i de lägre åldrarna (14–15 år) medan sambandet
mellan rökning ”minst en gång per vecka” och självmordstankar och själmordsförsök
i stort sett försvann i den äldsta åldersgruppen (20–21).
I den unga gruppen var risken för självmordstankar 7,3 gånger större för rökarna
än för icke-rökarna. Det var 13,1 gånger större risk för självmordsförsök bland högkonsumenter
av cannabis än bland icke-rökarna. När det gäller dessa självmordshandlingar
är man ännu mer tveksam till en direkt neurofysiologisk påverkan än
58 s k a d o r av h a s c h o c h m a r i J u a n a