Biblis 56 magdalena - Kungliga biblioteket
Biblis 56 magdalena - Kungliga biblioteket
Biblis 56 magdalena - Kungliga biblioteket
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
xylografiska arbetets vansklighet. 92 Inför publiceringen<br />
av I vårbrytningen (1881) uppmanade han<br />
sin förläggare att skaffa en ”skärare”, som var van<br />
vid Carl Larssons manér, ”så att det luftiga i hans<br />
teckning står qvar och det icke blir som en blanksmörjetikett”.<br />
93<br />
Strindberg gav också sina förläggare förslag<br />
på reproduktionstekniska lösningar. I en diskussion<br />
med Claës Looström om en fortsättning på<br />
Svenska öden och äfventyr (1882–83) ställde han frågan:<br />
”Vågar du icke låta Larsson illustrera en ny<br />
och sälja klichéerna dyrt till Danmark? Och Tyskland?<br />
Och så fortsätta Band 3, 4 illustrerade.” 94<br />
När en nyutgivning av Strindbergs dokumentära<br />
prosa aktualiserades hösten 1907, försökte författaren<br />
förmå sin förläggare att reproducera några<br />
kartor, varav en större. Han intygade: ”Det kostar<br />
icke så mycket i dessa auto-typ-tider. Man tar en<br />
liten och förstorar!” 95<br />
Frågan om illustrering eller ej och om illustrationens<br />
roll återkom hos August Strindberg. Han<br />
var på sin vakt när det gällde bildsättningen av<br />
text, särskilt skönlitteratur, men ifrågasatte inte<br />
värdet av upplysande illustrationer till icke-fiktiva<br />
texter. Inför utgivningen av Sagor reflekterade han<br />
sommaren 1903 i brev till Hugo Geber: ”Frågas:<br />
böra Sagorna illustreras eller ej? Om icke, böra de<br />
presenteras med rubriker eller vignetter.” 96<br />
Originalupplagan av Sagor blev utan illustrationer.<br />
Bokens omslag i mild, orange kulör fick<br />
ett cirkelrunt, genombrutet ornament i silvergrått<br />
och Strindberg kommenterade i brev till sin<br />
förläggare: ”Detta omslag är idealiskt! – Ändra<br />
det nu icke!” 97 Strindberg illustrerar<br />
August Strindberg var ibland medskapande illustratör<br />
till sina egna texter och graden av hans<br />
insats varierade. Som omedelbar förlaga till de<br />
vinjetter som skulle illustrera prosadikten ”Solrök”,<br />
publicerad i Bonniers kalender Svea 1881, utnyttjade<br />
xylografen Strindbergs egna teckningar.<br />
”Solrök” speglade Strindbergs intryck av naturen<br />
på Kymmendö 1880, då han efter sju års bortovaro<br />
återvände till ön. Inför publiceringen skickade<br />
han till Bonniers sina teckningar från 1873<br />
med motiv från Huvudskär och Kymmendö och<br />
kommenterade: ”Om ritaren, hvem det nu blir,<br />
kan få några idéer eller detaljer från mina underhaltiga<br />
teckningar så är hans möda lättad.” 98 Sedan<br />
Carl Larsson visat sig föga road av uppgiften<br />
att illustrera, fick William Meyers ateljé direkt<br />
överföra Strindbergs teckningar till trästocken<br />
och Meyer själv signerade de båda sjöstyckena.<br />
Vid flera tillfällen tog Strindberg även fram<br />
egna skisser till planerade illustrationer av andra<br />
konstnärer, främst när det gällde Gamla Stockholm<br />
(1880–82), Svenska folket (1881–82) och Sveriges<br />
natur (1901). Illustratörer med ett dokumenterande<br />
uppdrag accepterade i allmänhet denna<br />
regi, men för de fria konstnärerna kunde anpassningen<br />
bli påfrestande.<br />
Detta är särskilt märkbart i fallet Carl Larsson.<br />
Omslaget till Sömngångarnätter på vakna dagar<br />
(1884) utgick från en teckning av Strindberg,<br />
som Larsson slutförde innan xylografens arbete<br />
tog vid. Strindberg förespråkade vid denna tid<br />
en realistisk och politiskt radikal konst och definierade<br />
tecknandet som ett medium i samhällets<br />
tjänst, måleriet som ett estetiskt njutningsmedel;<br />
motsvarande polarisering lyfte han också fram<br />
i en artikel om Carl Larsson i Svea 1884. 99 Samtidigt<br />
rasade Strindberg mot antiken och kristendomen<br />
och skrev i maj 1884 till Björnstjerne<br />
Björnson: ”Verlden är så förbannat förderfvad af<br />
er satans konst och estetik att den spyr opp ett<br />
naket sant ord! Vore jag född för ett par hundra<br />
år sen då hade jag tagit prestrock och gått ut att<br />
predika! Calvin började med att vräka ut konstverken<br />
ur kyrkan, och dermed visade han att han<br />
visste hvar var lögnen satt!” 100<br />
Känslor av detta slag sublimerades i Sömngångarnätter<br />
på vakna dagar, där diktarjaget i fyra dikter<br />
reser i fågelhamn från exilen i Frankrike hem<br />
till Sverige för att slå sig ner högt över staden.<br />
Den första natten granskas religionen och kyrkligheten,<br />
den andra natten konsten. Lärdomen,<br />
symboliserad av <strong>Kungliga</strong> <strong>biblioteket</strong>s folianter,<br />
och teknikens värld synas den tredje natten. Den<br />
fjärde natten nagelfars naturvetenskaperna.<br />
Strindberg meddelade Bonniers i oktober 1883:<br />
”Nu blir det (d.v.s. nästa år) ett långt stycke på<br />
fyra à fem nätter infattade i utländska ramar och<br />
kunna då göra en liten fin julbok beritad af Carl<br />
Larsson som tycker om mina dåliga vers.” 101 Ett<br />
par veckor senare hade han ändrat uppfattning:<br />
”Fem ark, kanske sex! Utan illustrationer! Ty dels<br />
är Larsson difficil och det gör han rätt i, dels blir<br />
det kostsamt!” 102 I ett brev till Bonniers från juni<br />
24