Biblis 56 magdalena - Kungliga biblioteket
Biblis 56 magdalena - Kungliga biblioteket
Biblis 56 magdalena - Kungliga biblioteket
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
ett intresse vid lifvet. Låt fotografera stenarne på<br />
Skansens Offerholme; men icke såsom vykort,<br />
utan ss geologiska preparat!” 6 Strindbergs texter<br />
ger även förebud om den rörliga bilden och i sin<br />
sena dramatik utforskade han tidens och rummets<br />
tänjbarhet på ett sätt, som påminner om<br />
filmkonstens zoomning, montage och klipp. 7<br />
På liknande sätt var hans scenanvisningar till de<br />
egna pjäserna, liksom instruktionerna till olika<br />
illustratörer, utpräglat visuella; Strindberg såg<br />
scenen eller motivet för sin inre syn och beskrev<br />
det sedda i ord.<br />
Som brevskrivare förtydligade Strindberg gärna<br />
det verbala budskapet genom en teckning och<br />
som författare präntade och dekorerade han omslagen<br />
till sina manuskript. Det är knappast förvånande,<br />
att han också hade en stark uppfattning<br />
om gestaltningen av sina böckers grafiska form<br />
och illustrering. Avgörande för den blev både<br />
Strindbergs anställning på <strong>Kungliga</strong> <strong>biblioteket</strong><br />
1874–82, som gav honom möjlighet att studera<br />
äldre typografi och bokband, och hans samarbete<br />
med förläggare och typografiskt fackfolk.<br />
BOKENS GESTALTNING<br />
Georg Svensson reflekterade på 1960-talet över<br />
möjligheten att granska August Strindbergs produktion<br />
utifrån typografiska och bokkonstnärliga<br />
utgångspunkter. 8 Flera studier som berör<br />
eller tangerar området har senare genomförts<br />
men den stora generalmönstringen återstår. 9<br />
En sådan skulle kräva långvarig efterforskning,<br />
då källmaterialet inte finns samlat. Strindbergs<br />
många olika förläggare – bara i Sverige hade han<br />
ett drygt tjugotal – och de ofullständiga förlagsarkiven<br />
komplicerar bilden. Luckorna i <strong>Kungliga</strong><br />
<strong>biblioteket</strong>s svenska samling beror i flera fall på<br />
de många variantexemplaren och skiftande förpackningarna<br />
av Strindbergs böcker. 10 Vissa titlar<br />
och exemplar kan dock sannolikt spåras till<br />
olika specialsamlingar, andra forskningsbibliotek<br />
eller samlare.<br />
Den följande framställningen tar fasta på<br />
Strindbergs egen syn på bokens gestaltning utifrån<br />
vissa valda aspekter och exempel, som anknyter<br />
till verk utkomna under hans livstid.<br />
Typografin<br />
August Strindberg valde skrivdon, bläck och papper<br />
med stor omsorg och hans kreativa process<br />
präglas av både riter och materialitet. Ofta skrev<br />
han sina manuskript på halvark av Lessebos gultonade<br />
Bikupe-papper, som han sammanfogade<br />
till ett slags böcker med textade och illuminerade<br />
omslag vars dekorationer tjänade närmast<br />
som anslag. Kulörta inramningar av sidan, oftast<br />
blåa eller röda, var vanliga och titlarna, särskilt<br />
begynnelsebokstäverna, präntades med omsorg.<br />
Omslaget till I Löfmarknan, senare med titeln<br />
Midsommar (1900), var av pergament och dekorerades<br />
med lövverk och tulpaner i fetkrita. Frontespis<br />
och titelsida till dramatrilogin Till Damaskus<br />
III (1904) smyckades med liljor i vit och röd vattenfärg<br />
mot en guldgrund, titeln fylldes i med<br />
röd krita och pergamentpärmen dekorerades på<br />
liknande sätt. I undantagsfall laborerade Strindberg<br />
med en mycket rik dekor och Gillets hemlighet<br />
(1880), en allegori i 1400-talsdräkt, utformades<br />
som en medeltida handskrift efter mönster av<br />
handlingarna i Helga Lekamens gille. 11<br />
Sedan manuskripten levererats till tryckeriet<br />
inleddes arbetet med att överföra den handskrivna<br />
texten till trycksidor. Strindbergs jämna och<br />
lättolkade piktur, utvecklad under anställningen<br />
vid national<strong>biblioteket</strong>, kan delvis förklara hans<br />
ofördragsamhet mot slarviga sättare. Ofta rättade<br />
han i tryckeriernas korrektur men var samtidigt<br />
en dålig granskare av dem.<br />
Strindbergs författarliv sammanföll med en<br />
kraftfull utveckling av den grafiska tekniken<br />
och det är betecknande att medan första bandet<br />
av hans Samlade romaner och berättelser (1–5,<br />
1899–1905) sattes för hand, blev det andra en av de<br />
tidigaste maskinsatta böckerna i Sverige. 12 Den<br />
tekniska utvecklingen gick inte hand i hand med<br />
en estetisk helhetssyn på bokens gestaltning och<br />
1880-talets ”fria stil” med sina stilbrytningar och<br />
typsnittsblandningar har ofta betecknats som en<br />
typografisk förfallsperiod. 13 Yrkesutbildade bokformgivare<br />
saknades och de bildkonstnärer som<br />
efterhand anlitades för bokens ”konstnärliga utstyrsel”,<br />
ett tidstypiskt begrepp, var inte utbildade<br />
för uppgiften att illustrera eller formge böcker.<br />
Vid de stora tryckerierna fanns ändå skickliga<br />
yrkesmän och bland konstnärerna även de, som<br />
anpassade sina illustrationer till boksidan och lät<br />
4
Change language