Biblis 56 magdalena - Kungliga biblioteket

More documents

Recommendations

Info

Dikter på vers och prosa (1883). Omslag. gestaltningen av de egna böckerna var hans idealtypografi i hög grad anpassad till respektive titels karaktär, men i grunden fanns en idé om en vacker vardagsvara som skulle attrahera läsare. En demokratisk ansats var tydlig – böckerna måste kunna förvärvas och läsas även av de mindre bemedlade. Samtidigt påverkades Strindberg av sekelskiftets estetik och tog sannolikt intryck av såväl Nordisk boktryckarekonsts program som tysk bokkonst. Strindberg var medveten om att förpackningen var avgörande för bokens synlighet, men han ogillade samtidigt eftergifter åt den högljudda reklamen, ”Marktschreier”. Med särskild tillfredstyrerna som äro en vacker bok, förtjenade dock ett band!” 187 När Bonniers 1909 planerade en lågprisutgåva av samma titel, stod Strindberg fast vid sin tidigare ståndpunkt. En utgåva i ett band gav ”uttryck åt idén: Verldshistoriens brokiga väf, med En ränning, som är svår att se, emedan inslagen äro så många”. 188 SLUTORD August Strindbergs långvariga umgänge med böcker lade grunden till hans uppfattning om typografi och dekorativ utstyrsel. När det gällde 41
ställelse uttalade han sig om omslagen till Sagor (1903) och En blå bok (1907), båda karaktäriserade av en diskret färgsättning och dekor. I texter där han kommenterar bokband frammanas ett både visuellt och taktilt intryck av deras kvaliteter under olika historiska perioder. Han tycks också ha sett bokbandets funktion i ett längre tidsperspektiv än omslaget; förr eller senare skulle bandet placeras i en bokhylla och där tigande tala. Styrkan i Strindbergs kulturhistoriska författarskap låg i hög grad i hans sinne för de konkreta detaljernas betydelse i den materiella och andliga utvecklingen. Perspektivet satte spår i hans förkärlek för den gotiska bokstavsformen, särskilt schwabach, och dess förmåga att i vissa sammanhang väcka associationer och skapa stämningsvärden. Även färgen hade för Strindberg sin betydelse, såväl sidans som omslagets och bandets. Hans dragning till rena och klara men samtidigt varma omslagskulörer är tydlig och gult var en färg, som särskilt attraherade honom. När det gällde inlagan, hade han en förkärlek för gultonat papper men kunde pruta på gramvikten för att få en prisbilligare produkt. Illustrering av texter var för Strindberg, liksom många andra författare, ett särskilt känsligt område. Vid bildsättningen av de kulturhistoriska verken gällde hans krav i första hand vetenskaplig precision och korrekthet. I Svenska folket introducerade han dessutom en friare form av illustration med drag av samtida historiemålning och folklivsskildring och syftet var i detta fall att levandegöra historien. Den akademiska kritiken mot Carl Larssons fantasifulla illustrationer i Svenska folket, vars bildprogram författaren själv i hög grad påverkat, tycks samtidigt ha förstärkt Strindbergs vaksamhet mot fria konstnärers behandling av ett visst stoff. Även i samband med illustrering av skönlitterära verk prioriterade han i vissa fall dokumentär korrekthet framför en friare fantasi. Strindbergs bannlysning av illustrationer med ”djur, männi skor eller bebyggelse” i Sveriges natur bör ses mot bakgrund av hans önskemål om en saklig redovisning av landskapstypen, inte en skildring av den mänskliga odlingen. Hans misstro mot ”gubbar” gällde även de rent skönlitterära verken och den förstärktes med åren. Framför allt ville Strindberg inte riskera att bli avporträtterad och därmed identifierad med gestalter i de egna verken. Förutom i ett par fall – Carl Larssons porträtt av ”Vildmannen” i Svenska folket, som tillkom på Strindbergs egen begäran, och Arthur Sjögrens porträtt i Antibarbarus av Strindberg som medeltida alkemist – kan dock varken Sjögrens eller Nils Kreugers skildring av ensamma gestalter i Ensam respektive Sömngångarnätter på vakna dagar karaktäriseras som rena porträtt av författaren. Den vanskliga balansgången mellan fiktum och faktum går som en röd tråd genom västerländsk litteratur och Strindberg var i hög grad medveten om de flytande gränserna i sitt eget liv mellan liv och verk, dröm och verklighet. Han skrev 1887: ”Det förefaller mig som om jag går i sömnen; som om dikt och lif blandats. [– – –] Genom mycken diktning har mitt lif blifvit ett skugglif […].” 189 NOTER 1. Per Gedin ägnar ett kapitel åt Carl Larssons och Strindbergs förhållande i Jag Carl Larsson (Stockholm 2011). 2. SV, 21, s. 10. 3. SV, 21, s. 82. 4. Georg Nordensvan, ”Två böcker ur vårmarknaden […]”, Ur dagens krönika, 6, 1886, s. 594. 5. SV, 52, s. 41. – Beträffande begreppet ”ögonblicksbilder” se Vreni Hockenjos, ”För övrigt tar jag ögonblicksbilder: Strindberg i en fotohistorisk kontext”, Strindbergiana, 18 (Stockholm 2003), s. 50 ff. 6. Brev, 20, s. 332. 7. Freddie Rokem, ”Det filmiska som visuell struktur och metafor i Strindbergs teater”, Strindbergiana, 12 (Stockholm 1997), s. 82. 8. Georg Svensson, ”Arhur Sjögren och August Strindberg”, Biblis 1963–1964 (Stockholm 1964), s. 35. 9. Som exempel kan nämnas Sten-Owe Bergvall, August Strindberg och Arthur Sjögren (1974), Anders Ollfors, August Strindberg i bibliografisk och bibliofil belysning (1987), Hans Lindström, Strindberg och böckerna (1990) och Magdalena Grams bidrag i utställningskatalogen Nils Kreuger (2004). 10. Den bibliografiska situationen framgår bland annat av Rolf Du Rietz, ”August Strindbergs I vårbrytningen: Några bibliografiska kommentarer”, Text, 2, 1979, s. 9 ff. – Tilläggas kan att Kungliga bibliotekets egna inbindningar ibland har resulterat i förlust av information. 11. Göran Söderström, Strindberg och bildkonsten (Stockholm 1972) , s. 69 f. 12. Hugo Lagerström, ”Strindbergiana”, August Strindberg, Laokoon (Stockholm 1917), s. 15 f. 13. Georg Svensson och Holger Ahlenius, Den svenska boken under 50 år (Stockholm 1943), s. 23. 14. SV, 67, s. 1439. Se även Hans Lindström, Att samla Strindberg (Stockholm 1949). 15. Brev, 8, s. 295. Se även Brev, 8, 2229, s. 302; 2230, s. 303. 42
Page 2 and 3: magdalena gram August Strindberg oc
Page 4 and 5: Manuskript, Till Damaskus (1904). K
Page 7 and 8: ofta uttryck för uppfattningen att
Page 10 and 11: Titeluppslag till Antibarbarus (190
Page 12 and 13: nästa gång bör Ni begagna ståen
Page 14 and 15: oillustrerade och att man i ställe
Page 16 and 17: Sömngångarnätter på vakna dagar
Page 18 and 19: Enligt Per S. Ridderstad ställde s
Page 20 and 21: 1909: ”Härmed ett prof på upps
Page 22 and 23: skickligare på att hantera tecknar
Page 24 and 25: 1884 föreslog Strindberg ”en ama
Page 26 and 27: Sjögren anlitades för bokens utst
Page 28: Avslutningsvis tackade Strindberg f
Page 31 and 32: planschverk Teckningar ur svenska s
Page 33 and 34: Axel Sjöberg, Bland kobbar och sk
Page 35 and 36: till uttryck i ett brev till Bonnie
Page 37 and 38: Bland kobbar och skär (nya upplaga
Page 39: kranium. Formaten minskas (Louis XI
Page 43 and 44: 95. Brev, 16, s. 124. 96. Brev, 14,

Biblis 56 magdalena - Kungliga biblioteket

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?