Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

Figur 2. Bilden från ett ögonmikroskop
visar främre segmentet av ett öga, sett
från sidan. T.v. hornhinnan som syns i
genomskärning och innanför den linsen.
Inför undersökningen har man gett
en ögondroppe som förstorar pupillen.
sig och bilda nya celler. Det är också precis vad som sker med de här epitelcellerna.
Mest ute i kanten på linsen, i den s.k. ekvatorn, delar de sig och bildar
kopior av sig själva. Kopiorna växer ut till långa och väldigt högt specialiserade
celler, linsfibrer. Det blir alltså en cell som är väldigt utdragen och innehåller
en speciell typ av proteiner, kristalliner, som har till enda uppgift att vara genomskinliga.
Linsfibrerna bygger upp linsen ungefär som på Figur 3. Det speciella
är att linsen växer hela livet med lager på lager och att den ursprungliga
linsen, som man hade innan man föddes, faktiskt finns kvar längst in, täckt
med fler och fler lager. Det här får konsekvenser med tiden. Cellerna längst
in i linsen blir naturligtvis väldigt gamla eftersom de aldrig byts ut. När man
har uppnått den mogna åldern 40–45 år, som jag själv ungefär, har linsen
växt så mycket att den börjar bli stel och tappar den förmåga till anpassning,
ackommodation, som den har när man är yngre. I mitt fall har det just resulterat
i att jag har fått skaffa dyra glasögon med progressiva glas.
Den här processen är ett åldrande som vi alla drabbas av. Ännu högre upp
i åldrarna blir cellerna i mitten av linsen så gamla att proteinerna förändras
och delvis tappar sin genomskinlighet. Det är då linsen börjar se ut ungefär
som på figur 2. Någon gång under den här resans gång blir linsen så grumlig
att man kan börja tala om en katarakt. Så kallas alla linsgrumlingar och det är
inte som med t.ex. de ärftliga ögonsjukdomarna att man kan peka på en viss
orsak eller en specifik gen som ligger bakom. Katarakt är ett samlingsbegrepp
för alla upptänkliga typer av linsgrumling. Själva ordet har två betydelser en-
39