Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet
Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet
Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
komplikationer i olika delar av kroppen och även linsen kan drabbas. Då har<br />
vi kunnat se att möss som saknar det här skyddande enzymet i linsen inte tål<br />
förhöjt blodsocker på samma sätt som helt friska möss. Långvarig behandling<br />
med kortison kan också påverka utvecklingen av katarakt. Ännu en uppenbar<br />
miljöfaktor är skador på ögat då man utvecklar katarakt tidigare.<br />
Den behandling som finns för katarakt är operation. Som en introduktion<br />
till Eva Mönestams beskrivning tänkte jag berätta helt kort om hur gråstarrsoperationerna<br />
har utvecklats. Redan 500 f.Kr. utfördes i Indien något som<br />
kallas ”starrstick”: Man satte in en nål i ögat och tryckte ner linsen så att den<br />
åkte undan och patienten återfick sikten. Man ser ju inte särskilt bra på det<br />
sättet men människor som var helt blinda av katarakt kunde efter ett sådant<br />
ingrepp få tillbaka åtminstone lite ledsyn. Man ska dock ha klart för sig att<br />
det var långt före bedövningens tid, så det var knappast någon populär behandling<br />
men det utfördes i alla fall. I det antika Rom gjordes ”linsaspirationer”<br />
där man sög ut den grumliga linsen med ett rör som sattes in i ögat. Det<br />
måste framför allt ha gjorts på barn eftersom linsen blir större, men också<br />
hårdare med tiden. De maskiner vi använder för operation av katarakt idag<br />
arbetar med vakuum, men man brukar inte kunna suga ut linsen på en vuxen<br />
människa utan att först sönderdela den.<br />
På 1700-talet i Paris började man göra något som åtminstone liknar det vi<br />
sysslar med idag, dvs. att ta ut linsen ur ögat (kataraktextraktion). Det gjordes<br />
också i London strax efteråt. Sedan gick det ett gott stycke in på 1800-talet<br />
innan man började kunna sy ihop och reparera såret i ögat på ett bra sätt. Innan<br />
dess fick man förlita sig på kroppens läkning, vilket troligen ledde till att resultaten<br />
av de få operationer som gjordes på 1700-talet var väldigt dåliga. Först<br />
i slutet av 1800-talet kom lokalbedövning in i bilden. Det är en teknik som<br />
är väldig värdefull, 99 procent av dagens operationer görs i lokalbedövning.<br />
Det är väldigt sällan vi är tvungna att söva patienter vid en kataraktoperation.<br />
Det första lokalbedövningsmedlet som fanns var kokain och dagens medel är<br />
utvecklade ur kokain men utan dess oönskade ruseffekter. 1949 började man<br />
sätta in plastlinser i ögat. På 1960-talet kom de moderna operationsmetoderna,<br />
men det har skett en väldig utveckling sedan dess också.<br />
44