Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

Figur 6. Vid misstanke om grön starr görs en synfältsundersökning. Resultat från
manuell undersökning i övre diagrammet, från datoriserad dito i det nedre.
Vem får då grön starr? Ja, vem som helst kan få grön starr, men det finns ett
flertal så kallade riskfaktorer. Jag sa förut att ögontrycket var en av dem. Därför
mäter man alltid trycket vid ögonundersökningar. Ju högre ögontryck man
har desto större risk har man att få grön starr, även om det finns många personer
med grön starr som har ett fullständigt normalt ögontryck. Fler riskfaktorer
är:
• Ålder. Ju äldre vi blir desto fler är det som får grön starr.
• Ras. Om man har svart hudfärg har man mycket högre risk att få grön starr
och dessutom får man den i yngre år och oftast i allvarligare former.
• Ärftlighet. De flesta fall av grön starr är sporadiska, vem som helst kan alltså
få det, men har man flera nära släktingar som har det är risken större.
Ytterligare en riskfaktor är exfoliationen. Det är en äggviteämnesutfällning
på linsens främre yta som doktorn kan se när han undersöker i mikroskopet.
Den är rätt så lätt att se om man vidgar pupillen; en grå hinna som ofta ser
lite sprucken ut, se figur 7.
Exfoliationer har ansetts rätt vanligt här i Norrland. För att kolla hur vanligt,
startade Siv Åström 1981 en studie av grön starr i Skellefteå, där hon
tittade på just detta. Hon tittade dels på förekomsten av exfoliationer, den
här äggviteämnesutfällningen, dels på förekomsten av grön starr i befolkningen.
Hon studerade invånare som var födda 1915. 1981 var de alltså 66
60