Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

Det är den metoden man kallar Gold standard och det är med den alla nya
tryckmätare jämförs. Goldmann använde en yta som var 7,35 kvadratmillimeter
att plana ut. Det gjorde han därför att vid den ytan motsvarade kraften
1 gram 10 mm Hg, så det blev lätt att räkna. Just vid den här ytan – trodde
han i alla fall – att alla andra krafter som påverkar mätningen, till exempel
kapillärkrafter från tårarna och böjkrafter ifrån ögonväggen, tog ut varandra,
så att man inte behövde tänka på dem. Sättet att räkna förutsätter också att
ögat är en perfekt sfär med en oändligt tunn vägg och god elasticitet. Så är
naturligtvis inte fallet och detta medför att vi får en del mätosäkerheter.
När man mäter med Goldmann-metoden går det till som i figur 10. Man
häller i ett gult färgämne, fluorescein, i ögat. Färgämnet innehåller också bedövning.
Sedan sätter man pelotten mot ögat. Därefter ökar man kraften mot
ögat tills den förutbestämda ytan är utplanad. Då läser man av på skalan hur
högt tryck, uttryckt i mm Hg, man har i ögat.
Det finns många varianter av applanationsmetoderna. En som många av er
säkerligen har stött på vid besök hos optikern är den så kallade ”luftpuffen”.
Fördelen med den metoden är att man inte behöver något bedövningsmedel,
men de flesta som varit utsatta för luftpuffen ryggar till första gången den används
och sedan är det svårare att mäta nästa gång. Det är själva luftstrålen
som planar ut ytan. Sedan är det fotosensorer som stänger av luftstrålen när
den förutbestämda ytan är utplanad. Tiden till avstängning mäts och är proportionell
mot trycket. Metoden anses som lite mindre säker, men speciellt
om undersökaren är duktig kan den vara ganska bra.
Figur 10. Ögontrycksmätning med Goldmannmetoden är den vanligaste bland
de sätt som bygger på att plana ut en del av ögongloben.
64