1oU8Ub2

FOI-R--3914--SE
2.2 Grundläggande förmågor
Om krigföringsförmåga är en modell för att beskriva vad en Försvarsmakt är så
används ofta de grundläggande förmågorna för att illustrera vilka olika behov en
militär organisation har i olika faser av en insats. I Sverige benämns dessa
grundläggande förmågor verkan, skydd, ledning, uthållighet, rörlighet, och
underrättelser/information. 17 De grundläggande förmågorna används för att
illustrera behov på alla ledningsnivåer och denna modell förändras inte heller
med olika inriktningar. Däremot kan innebörden av begreppen förändras, dvs.
vilka funktioner, förmågor, system eller åtgärder som leder till exempelvis Skydd
kan variera mellan nationellt försvar och till exempel en fredsfrämjande insats
utomlands. Vad som utgör en grundläggande förmåga är därför främst beroende
av syftet och hur resurser används. Ett exempel kan vara att insatser med ett
ingenjörförband traditionellt syftar till rörlighet i ett nationellt scenario 18 (genom
att exempelvis upprätthålla förbindelser) och i högre uträckning skydd i en
fredsfrämjande insats (genom att exempelvis oskadliggöra mineringar,
vägbomber eller försåt och upprätta fältbefästningar).
17 Försvarsmakten, 2014, Operativ doktrin 2014, s. 16.
18 Se exempelvis arméns utvecklingsplan där varken ammunitions- eller minröjningsförmågor
framhålls som centrala behov för de nationella insatserna.
22