1oU8Ub2

FOI-R--3914--SE
En annan möjlig förklaring till att svenska enheter utrustades lätt anges vara att
analysen av säkerhetsläget och trenden helt enkelt var felaktig eller att signalerna
var feltolkade, behovet av tyngre materiel och understöd ansågs därför vara
mindre. 145 Chefen för dåvarande Arméns taktiska kommando (ATK) 2005
beskriver däremot att det var åtgärderna som var fel, att hot- och att hot- och
riskanalysen som tillhandahölls av Militära Underrättelse- och Säkerhetstjänsten
(MUST) beskrev de hot som sedan uppkom, men att beslutet likväl blev att sätta
in fordon utan beväpning eller verklig bepansring. Detta förhållande innebar i så
fall att omsättningen av hot- och riskanalysen, fram till förlusterna år 2005, inte
var tillräckligt kopplat till resurser för att minska hoten, exempelvis tyngre
fordon, mer sjukvårdsresurser etc. 146 Författarna vill också öppna för möjligheten
att det helt enkelt tog lång tid innan Afghanistaninsatsen blev betraktad som en
utdragen insats, vilket kan ha påverkat villigheten att expandera behoven inom
logistiken samt att ISAF och inte minst britterna hade en mycket tydlig lätt ansats
vilket hade försvårat ett svenskt eget spår och en avvikande ”tung” svensk
insats. 147
Efter förlusterna 2005 beskrivs det som att det ”blev panik och beställdes grejer i
höger och vänstervarv” 148 . Utmaningen beskrivs också varit att förändringar av
förbandets materiel inte bara bestod av att skicka ner nya fordon, ”som är det
enklaste i världen” 149 , utan att få hela systemet med utbildning, reservdelar och
tekniker på plats. Skildringarna av processen mellan år 2005 och 2008 innehåller
också beskrivningar som tyder på ett mått av tröghet, dvs. att kostsamma och
omfattande förändringar krävde en uppslutning och övertygelse som inte blev
tillgänglig förrän det egentligen var försent. 150 Detta skulle kunna tolkas som ett
relativt reaktivt beteende. Försvarsmaktens reaktionstid, från uppkommit behov
till att en ny förmåga var på plats, beskrivs ha varit cirka 12-18 månader. 151 Detta
bör idag däremot förstås mot att det 2008 inte fanns några stående förband, varpå
rekrytering och utbildning troligtvis utgjorde en stor del i reaktionstiden. I de
145 Grundevik, Berndt (intervju 2012-12-30).
146 Brännström, Anders (intervju 2014-04-10).
147 Olsson, Angelica och Wiklund Hull, Cecilia, 2011, Comprehensive Approach i brittiska
stabiliseringsinsatser, FOI-R--3239--SE.
148 Brännström, Anders (intervju 2014-04-10).
149 Ibid.
150 Ibid.
151 Lindström, Anders (intervju 2014-05-22).
60