1oU8Ub2

FOI-R--3914--SE
förmågor) utan en justering av densamma. Det är troligtvis också därför som
Afghanistaninsatsen exempelvis inte påverkat insatsorganisationens utformning
nämnvärt, insatser av den typen har varit drivkraften för framtagandet av
insatsorganisationen. Återkomsten av nationellt försvar som drivkraft innebär
däremot inte bara en nyansering av innehållet i en relevant svensk
krigföringsförmåga, utan troligtvis en delvis diametralt annorlunda
krigföringsförmåga (se avsnitt 2.2.1. för fördjupning).
Avseende volymer innebar afghanistaninsatsen flera intressanta lärdomar.
Erfarenhetshanteringen från OMLT-verksamheten visar exempelvis att en
avgörande förutsättning för såväl effekt som trovärdighet är att mentorera på alla
nivåer, samt att mentorerna har erfarenhet av de nivåer som de stödjer. Eftersom
det svenska stödet gavs på såväl kompani-, kandak- (motsvarande bataljon),
brigad- och kårnivå innebär detta omfattande utmaningar för Försvarsmaktens
långsiktiga försörjning av befattningarna på åtminstone de högre nivåerna. 184
Dessa personalbehov bör sättas i relation till de utmaningar som Försvarsmakten
redovisade år 2004-2005, att få svenska chefer framöver kommer att ha kunskap
om högre ledningsnivåer (se kapitel 3 för fördjupning). Under en lång tid
utbildades inga svenska officerare i befattningar på brigadnivå, utöver den
Nordiska stridsgruppen, och den svenska fördelningsstaben lades ner 2006.
Överhuvudtaget har mycket få övningar över kompaninivå genomförts de senaste
åren. Det var därför troligtvis erfarenhet och kunskap från tidigare som
möjliggjorde insatsen i Afghanistan.
Ur ett längre tidsperspektiv är det troligtvis viktigt att beakta att det är den
svenska Försvarsmaktens inriktning och organisation som kommer att utgöra
grunden för vad vi kan bistå och stödja andra med, genom
kapacitetsuppbyggnad. Skall svensk personal mentorera på brigad- och
bataljonsnivå måste personalen ha en gedigen erfarenhet från de nivåerna. Givet
antalet svenska bataljoner och brigadstaber kommer antalet individer med sådan
erfarenhet att bli begränsat i framtiden. Givet att kapacitetsbyggnad även på
högre nivåer syns bli ett bestående element i framtida fredsinsatser är det därför
troligtvis antalet (verkliga och övade) krigsförband och inte antalet officerare
som är den viktigaste variabeln som styr antalet tillgängliga mentorer, och ytterst
förmågan att ge sådant stöd.
184 Försvarsmakten, Erfarenhetsanalys OMLT Kandak- En rapport från INS ERF ANA, HKV bet
01 800:55067, Bilaga 1, ss. 1, 10 och 25.
68