1oU8Ub2

FOI-R--3914--SE
5.3.1 Information, media och folkförankring
De två första svenska ISAF-förlusterna, de ökade antalet svenska stridskontakter
och den utökade truppinsatsen väckte viss medial uppmärksamhet i Sverige.
Dåvarande försvarsminister Mikael Odenberg beskriver exempelvis hur de så
kallade ”händelserna vid Boka” år 2006 (där en liten svensk enhet blev beskjutna
och besvarade elden vid stöd till en arrestoperation 223 ) ledde till förvåning hos
många journalister:
Den där Bokaincidenten… Det var fascinerande att se medias reaktioner:
HAR DE SKJUTIT? Och jag fick sitta i en tv-soffa med Försvarsmaktens
insatschef och förklara att de hade gjort sitt jobb.[…] Och jag sa det, det
är farligt där, därför skickar vi soldater och inte samtalsterapeuter, 224
Odenberg beskriver vidare att det fanns en ovana vid att hantera den här typen av
insatser på politisk nivå, att kommunicera syftet och medlen för medborgarna. 225
Denna beskrivning är inte minst intressant att sätta i relation till skeendena och
behoven under 2009-2010, med en avsevärt högre frekvens av stridskontakter
och sårade eller stupade och ett väsentligen större intresse från media (se fig. 8 i
avsnitt 4.3.2 för fördjupning). Dåvarande chefen för armén beskriver också att:
Afghanistaninsatsen blev egentligen tongivande först efter november
2008. Visserligen innebar de två stupade 2005 en kortare period av fokus
på Afghanistan, men jag uppfattar att detta intresse ”somnade” in efter ett
tag. Under 2008, hela 2009 och hela 2010 höll intresset i sig. Nu
[december 2012, författarnas anmärkning] har det klingat av något, det
kommer inte så många på de månatliga träffarna för media. Kan hänga
samman med att vi inte haft några stupade och inte heller några stora
materielfrågor under de senaste åren. 226
Perioden från 2008 till 2012 var den hitintills mest våldsamma perioden i såväl
ISAF-insatsen som den svenska insatsen. Under denna period flerdubblades
ISAF och OEF förluster i Afghanistan i relation till de föregående perioderna.
Insatsen började härvid också skilja sig markant från de fredsfrämjande insatser
som Sverige tidigare bidragit med trupp till, vilket också ledde till nya behov av
kommunikation med medborgarna. Under den med svenska mått kanske
okonventionella rubriken ”Därför strider svenska soldater i Afghanistan”
223
Riksdagen, 2006, Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i
Afghanistan, Sammansatta utrikes- och försvarsutskottet betänkande 2006/07:UFöU3.
224 Odenberg, Mikael (intervju 2014-03-25).
225 Ibid.
226 Grundevik, Berndt (intervju 2012-12-30).
79