3/2 - Kumla kommun

kommunerna upphörde med kommunsammanläggningen
den l/l 1967. En
sådan sammanvägning innebär att för
åren 1942-1957 ökade befolkningen
inom den nuvarande kommunens
gränser med 3 361 personer från
II 581 till 14942 invånare. Befolkningstillväxten
uppgick i medeltal till
210 per år. Under de ödesdigra åren
1958-1966 minskade invånarantalet
med totalt 37 personer, detta j trots
av att år 1966 medförde en ökning
för storkommunen med 154.
Mindre ökningar har noterats även
för 1967 och 1968 med 110 och 48
personer för resp. år. Aven om vi alla
känner till de händelser som föranlett
denna uppbromsning av utvecklingen.
(ja, många har ju haft personliga känningar
av det inträffade) kan det väl
ändå vara av intresse med en sammanställning
om vad det totalt har betytt
i förlorade arbetstillfällen.
Från 1958 till innevarande år har
icke mindre än 27 skofabriker i Kumla
lagt ned sin tillverkning, vilket torde
inneburit att mellan 700-800 blivit
utan arbete. En annan god mätare på
tillbakagången inom skoindustrin är
medlemsantalet i Kumla Skoarbetarfackförening.
Denna redovisade den
31/12 1957, I 165 medlemmar och
anta!et hade vid 1968 års slut nedgåu
till 533 en minskning med 632 medlemmar.
Därtill kommer arbctsledare,
kontorsanställda och övriga som ej
tillhört Skoarbetarnas fackförening.
På 1930-talet etablerades konfektionsindustrin
i Kumla. Efter ett par
årtiondens verksamhet, under vilken
arbetsstyrkan vissa tider uppgick till
mellan 300--400 anställda, har den
nu praktiskt taget helt försvunnit. En
filial till Hova konfektions AB som i
ar börjat tillverkning i Kumla bar ett
15-tal anställda.
Kvarntorp ligger visserligen inte i
Kumla, men ett stort antal kumlabor
har haft sin anställning där. och industrierna
har utgjort en betydelsefull
del av Kumlabygdens arbetsmarknad.
Därför drabbades orten ganska hårt
när Sv. Skifferolje AB lade ner sin
produktion i Kvarntorp, även om den
långa avvecklingsperioden underlättade
omställningsprocessen för såväl
de anställda som för bygden.
Sammanlagt torde under tiden 1958
-1968 drygt 2000 årsarbetsplatser
ha försvunnit från den arbetsmarknad
som nännare berör Kumlabygdens invånare.
Man frågar sig onekligen; hur
har detta varit möjligt utan en kata~
strofal nedgång av folkmängden Skälen
är flera och eH av dessa är att
Kumla inte utgör en isolerad arbetsmarknad.
Inom en radie från Kumla
av mindre än 30 minuters bilresa bor
c:a 130000 människor. Inom detta
område kan man bo och arbeta praktiskt
taget var som helst. Delta för~
hållande ger dock endast kortfristiga
lösningar av ortens arbetsmarknadsproblem.
Behovet hos de flesta människor
att arbeta och bo på samma
plats kommer på lång sikt att göra sig
sig gällande. En värdefull tillgång har
gällande. En värdefull tillgång har
förekommit samt utbyggandet av såväl
dessa som äldre företag.
Nyetablerade företag i Kumla under
nämnda tid sysselsätter närmare 700
anställda. Vi behöver bara erinra
om S.R.A. som f. n. har drygt 300
och Fångvården med c:a 270 anställda.
Utövcr dessa båda kan nämnas att
Fasadrenoveringar som började 1959
nu har c:a 70 anställda i Kumla. Av
äldre företag som under denna tid
ökat ut sin personalstyrka kan vi peka
på Ytongbolagen som tillsammans
mcd dcn nyöppnade tillverkningen i
Gymnatikbyggnaden
A v rektor Sigvard Zeltervall
Utredning om lokalbehovet vid Stene
skola har företagits vid skilda tillfällen.
En tid planerade man att förlägga
landskommunens högstadium till Stene
skola, men senare ingicks överens~
kommelse mellan landskommunen och
staden om placering av högstadiet i
Kumla stad och då kom lokalbebovsfrågan
i ett nytt läge. Framställning
Kvarntorp sysselsätter e:a l 200 vilket
innebär en ökning med 600.
Bandindustri sysselsätter över 200 fler
än år 1958 och Kumla Fruktindustri
har ökat med drygt JOO-talet. Lithells
som driver rörelse i Kumla och Sköllersta
har ökat personalstyrkan med
c:a 250 och sysselsätter f. n. över 300
av vilka det beräknas att c:a 60 %
är bosatta i Kumla. Rinaldo & Johanssons
förpackningsindustri har tillrÖrt
arbetsmarknaden ett 50-tal nya
arbetstillfällen. Dessa uppräknade nya
arbetstillfällen, som tillsammans upp~
går till över l 800, kan alltså ställas
emot de c:a 2 000 som försvunnit.
Lägges därtill alla smärre företag som
ökat med några cller något ID-tal och
alla serviceanläggningars behov av
arbctskraft, kanske man vågar säga
aU bygden klarat krisen. Att av detta
konstaterande dra den slutsatsen att
vi nu skulle vara helt nöjda vore felaktigt.
Den strukturomvandling som
näringslivet i KunIla genomgått har
lämnat efter sig många svårlösta problem.
En kvardröjande arbetslöshet
bos framförallt den äldre arbetskraf~
•
i Abytorp
om provnmg av lokalbehovet för Stcne
skola ingavs 1962, och sedan beslut
fattats om indragning av Järsjö
skola, vidtogs en komplettering av 10­
kalbehovsärendet.
Ny- och ombyggnadsarbetet har utförts
i flera etapper. Först uppfördes
en paviljongbyggnad med två lärosalar,
grupprum samt materiel- och
ten, skapar ekonomiska svårigheter
för både den enskilde och samhället.
Samtidigt kan näringslivets efterfrågan
på arbetskraft inte tillfredsställas,
därför att lägenheter ej kan anskaffas.
En betydligt ökad bostadsproduktion
är en förutsättning för aU följdverkningarna
skall kunna avhjälpas. Här
kan de kommunala myndigheterna endast
stå till tjänst med planeringen.
och i denna är Kumla väl framme,
men när det gäller att avgöra hur
många lägenheter som skall byggas
står vi hjälplösa. Vi får här lita till de
centrala myndighcternas förståelse och
vilja att hjälpa till för att övervinna
svårigheterna. Svårigheterna blir ju
inte mindre av att möjligheter för nyetablering
av företag, som· eventuellt
skulle kunna sysselsätta den lediga arbctskraften,
försvåras därigenom att
lägenheter ej kan erhållas för de övriga
anställda som måstc komma utifrån.
Vi vill till slut uttala den förhoppningen
att bostadsfrågan icke skall beböva
utgöra ett binder för att bredda
underlaget till ökad sysselsättning.
4
5