Tidskrift för lärarutbildning och forskning 4/2005

Lärarinnor, pedagogiskt arbete och modernitet
är synnerligen riklig. Jordfästningen avslutas
med att kistan bärs ut till tonerna av Wagners
Pilgrimskör och förs till Norra kyrkogården
för gravsättning. Där fortsätter hyllningarna;
några på vers.
Processionen uppifrån Kronoberget hade föregåtts
av en högtidlighet i sorgehuset, ledd av
pastor primarius. Huset på Polhemsgatan var
emellertid inte ett stenhus vilket som helst.
Det tillhörde en av den döda bildad stiftelse,
hade byggts och finansierats av henne själv och
beboddes av bildade, yngre, självförsörjande,
ensamstående damer med fast anställning i
intellektuellt arbete och låga löner. Var och en
hade sitt eget enkelrum med billig årshyra och
obligatoriskt middagsmål. I en lite större lägenhet
i huset bodde även den döda.
Året var 1937, närmare bestämt slutet av juli.
Begravningskostnaden uppgick till den i tiden
oerhörda summan av 16 000 kr.
Vem var hon då, kvinnan som iscensatt sin sista
färd på detta storartade vis Hon föddes 1855 i
Stockholm och växte upp hos sin mor på Söder.
Det berättas att hon hade svåra barndomsupplevelser.
När hon skulle avsluta sin skolgång i
Adolf Fredriks norra folkskola – i en klass vars
lärarinna var känd för att skola in blivande folkskollärarinnor
– antecknades ”Fadren okänd”
bredvid hennes namn i inskrivningsboken. Vid
sin död efterlämnade hon ett ansenligt aktiekapital
bestående av idel lönsamma investeringar,
det mesta i stora svenska industri- och bankföretag.
En och annan utländsk investering
fanns också med. Boets behållning uppgick
till 806 000 kr.
Huset för ensamstående bildade kvinnor på
Polhemsgatan var inte det enda hon låtit uppföra.
Där fanns ett liknande hus alldeles intill,
på Jaktvarvsplan, och ett i Atlasområdet, på
Völundsgatan. Hon hade också låtit bygga
ett vilohem för mindre bemedlade kvinnor av
bildad medelklass. Hon hade bildat en hjälpfond
för sjuka kvinnor; framför allt skulle de
få hjälp till självhjälp. Att låta sig försörjas utan
att själv bjuda till var något hon starkt ogillade.
Tillsammans med alla aktieposterna och
övriga tillgångar, som hon testamenterade till
den stiftelse hon inrättat tio år före sin död, och
som förvaltade de olika husen, uppgick hennes
samlade donationer till den ansenliga summan
av 1,4 miljoner kronor.
Den dödas namn var Alma Detthow. Hennes
huvudsakliga gärning var skolföreståndarinnans.
Hon kallade sig rektor – långt innan
denna vördnadsbjudande titel tillkom fler än
92