rubicon 2011 - Ekobrottsmyndigheten

28åklagaren ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter enligt 10 kap. 2 § OSL. Det är åklagarensom avgör om utlämnandet är nödvändigt för att förundersökningen ska kunna drivas vidare.Det utrymme som finns varierar naturligtvis beroende på vilka uppgifter det är fråga om och ivilket skede förundersökningen befinner sig i. Det behöver kanske inte särskilt framhållas attåklagaren först måste avgöra om det överhuvudtaget föreligger sekretess, dvs. om ett utlämnandeav uppgifter till konkursförvaltaren kan skada utredningen eller den framtida verksamheten.Om så inte är fallet behöver han eller hon naturligtvis inte gå via den sekretessbrytanderegeln i 10 kap. 2 § OSL. Särskilt i de fall då förundersökningen bedrivits en tid torde torderisken för skada för utredningen i många fall vara utesluten.7.1.3 Kan en konkursförvaltare få tillgång till uppgifter om enkonkursgäldenärs tidigare brottslighet?Som framgått av föregående avsnitt regleras möjligheterna för åklagaren att ge informationtill konkursförvaltare under pågående förundersökning i 10 kap. 2 § och 35 kap. 9 § OSL. Idet följande behandlas dock frågan om det är möjligt att lämna ut uppgifter till enkonkursförvaltare om gäldenärens tidigare brottslighet i de fall då det inte pågår enförundersökning.I utredningen Ekonomisk brottslighet och sekretess, SOU 1999:53, diskuterades om enkonkursförvaltare bör ha rätt att få tillgång till uppgifter ur belastningsregistret. Som skäl fören sådan ordning framfördes att det är av vikt för en konkursutredning att snabbt få en uppfattningom gäldenären som person och att en uppgift om att ett bolags ställföreträdare ärdömd för ekonomisk brottslighet bidrar till en fullständigare bild till ledning för konkursutredningenoch dess slutsatser. Behovet av upplysningar om en gäldenärs tidigare brottslighetmåste dock vägas mot det integritetsintrång detta skulle innebära.Utredningen konstaterade att det skulle kunna uppstå problematiska gränsdragningar om vembelastningsregisterutdrag ska avse i de fall det inte är fråga om en fysisk person samt att detskulle kunna leda till en avsevärd ökning av antalet utdrag ur belastningsregistret. Vid ensamlad bedömning ansåg utredningen att de skäl som anförts för att konkursförvaltare ska fåtillgång till uppgifter ur belastningsregistret var beaktansvärda men inte tillräckliga för attmotivera avsteg från principen om att uppgifter ur belastningsregistret bara ska vara tillgängligaför dem som oundgängligen behöver dem.Utredningen konstaterar att det i princip inte finns några hinder mot att utbyta icke sekretessbelagdinformation mellan konkursförvaltare och myndigheter. Enligt utredningen intar konkursförvaltaren,med hänsyn till skyldigheten att anmäla brott, en särställning. Det förutsättsatt konkursförvaltaren vid behov samverkar med myndigheterna i brottsutredningar. Det bördärför vara försvarligt att upplysa konkursförvaltaren om uppgifter ur en dom. Utredningenanser således att en åklagare bör kunna lämna uppgifter om domar som de har vetskap om tillkonkursförvaltare.Om en konkursförvaltare vänder sig till en åklagare för att få veta om en gäldenär tidigare ärdömd för viss brottslighet bör således en åklagare kunna lämna uppgifter om kända brottsmåldomar.Detta innebär ju dock inte att en åklagare kan lämna ut ett belastningsregister tillkonkursförvaltaren.