rubicon 2011 - Ekobrottsmyndigheten

40Som framgår är beslutet allmänt hållet och ger inga konkreta besked om varför just dettaärende inte gått att driva vidare. Att det finns färdiga beslutsmallar att tillgå för åklagarna iCåbra utesluter inte att man i enskilda fall lämnar mer utförligt motiverade beslut. Men detfinns inget stöd för att ålägga åklagarna en utvidgad motiveringsskyldighet i förhållande tillkonkursförvaltarna. Vad som däremot kan göras – och också görs inom Ekobrottsmyndigheten- är att peka på behovet och rekommendera att åklagarna på ett tydligare sätt förklararvarför en förundersökning inte har inletts eller lagts ned, som inledningsvis beskrivits i avsnitt5 kan det finnas en rad olika skäl till ett sådant beslut.Förklaringen kan lämnas i ett skriftligt beslut. Men ett alternativ som i många fall kan vara attföredra är att åklagaren innan han eller hon skriver av ett ärende som anmälts av en konkursförvaltaretar kontakt med denne och talar om varför det inte går att driva ärendet vidare.Metoderna kan naturligtvis med fördel kombineras. Åklagaren kan vid ett samtal ocksåförvissa sig om att förvaltaren inte har tillgång till ytterligare information som kan habetydelse för bedömningen av ärendet. Kommer ett sådant samtal till stånd torde normalteventuella oklarheter kunna klaras upp och förvaltaren åtminstone få en förklaring till varföråklagaren inte anser det möjligt att driva just detta ärende vidare och det efterföljande beslutetbehöver inte gå utöver de angivna beslutsmallarna. De flesta projektärenden och så gott somalla särskilt krävande ärenden torde kräva en mer utförlig förklaring från åklagarens sida änvad de standardiserade mallarna kan geI föregående avsnitt har framhållits hur viktigt det är med en dialog mellan åklagaren ochkonkursförvaltaren i vart fall i ärenden av större omfattning. Behovet av en av tidig kontakthar då särskilt lyfts fram. Om en sådan tidig kontakt etableras tycks den också leva vidareunder förundersökningens gång som ett naturligt inslag i utredningen. Med en sådanfortlöpande dialog borde frågan om återkoppling från åklagarens sida inte vara något problem.Väcks åtal brukar förvaltaren normalt få någon roll vid huvudförhandlingen och en åklagareskulle knappast lägga ned en sådan förundersökning utan att stämma av detta med förvaltaren.Det kan därför konstateras att en fortlöpande dialog mellan åklagaren och konkursförvaltareni de flesta fall medför att behovet av ett mer motiverat beslut blir mindre. Förvaltaren borde fåen så god bild av hur förundersökningen har fortskridit att han eller hon inte blir överraskadav åklagarens beslut oavsett vilket det är och därför har större förståelse för utgången.Om samarbetet när det gäller projektärenden och särskilt krävande ärenden utvecklas på detsätt som förordats ovan torde dialogen mellan åklagaren och konkursförvaltaren medföra attåterkopplingen blir ett naturligt inslag arbetet. På det sättet borde frågan kunna lösas på ett förbåda parter tillfredsställande sätt.När det gäller mängdärendena torde det bara vara i undantagsfall som en fortlöpande dialogmellan åklagare och konkursförvaltare kan vara motiverad. Det gör att frågan om återkopplinginte kan lösas på samma sätt som beträffande de övriga ärendena. Samtidigt kan konstaterasatt behovet av mer utförliga beslutsmotiveringar i de mindre komplicerade mängdärendenainte alls är lika stort som beträffande de mer komplicerade ärendena.Frågan om underrättelser till konkursförvaltarna tas upp i de riktlinjer för hanteringen avunderrättelser från konkursförvaltare som Ekobrottsmyndigheten lagt fast (bilaga 2).