LRV vården vid Ytterö (pdf) - Psykiatrin Södra

denna tid. 30 fall hade en pågående kontakt med psykiatrin en månad innanbrottet, endera som utskrivna från slutenvård eller i öppenvård.Författarna drar slutsatsen att det är svårt att vid en psykiatrisk mottagning bedömaom en patient är en potentiell våldsverkare, inte minst på grund av att det ärrelativt få av alla som passerar igenom en psykiatrisk mottagning som omfattas avdenna risk. Det är dock viktigt att uppmärksamma den psykiatriska vården påproblemet på grund avde omfattande förödande konsekvenser som ett bristande omhändertagandevid en psykiatrisk mottagning, eller bristande observans i samband medutskrivning, kan få såväl för den aktuelle patienten som för dennesomgivning. … Vi efterlyser riktlinjer och program för omhändertagande ochbemötande av personer med kriminell tendens, och då särskiltvåldsbrottslighet, i kombination med psykisk störning, personlighetsstörningoch/eller missbruksproblematik. (s. 4075)Ytterös patienter och psykiatrisk kontakt innan brottstillfälletÅr 2004 skrevs åtta LRV-patienter in på Ytterö. Sju av dessa hade en pågåendepsykiatrisk kontakt inom Psykiatri Södra vid tiden för brottet. En av dessa hade enobefintlig kontakt, men kontakten var inte formellt avslutad. En studie initerades(Borgh, 2006) för att titta närmare på detta och se om vi kunde vara efterkloka ochse vad som inte fungerat i deras öppenvårdskontakter. Hade det kunnat gå attförhindra att dessa Psykiatri Södras öppenvårdspatienter begick sina brott? Detvärsta scenariet vore att de sökt men inte fått hjälp, men det var inte generellt så.Psykiatrin hade i vissa fall sökt dem och utan framgång försökt erbjuda olikainsatser.Om man utgår från hur situationen för dessa sju patienter såg ut vid tiden förbrottet, är bilden av psykiatrins roll sammansatt och olika för var och en.Sammanfattningsvis såg det ut så här för dessa sju patienter:Patient nr 1 hade pågående hjälp men var inte nöjd och hade inte fått den insats(psykoterapi) som han önskade.Patient nr 2 höll på att flytta in i ett särskilt anpassat boende och det hade gåttmånader mellan öppenvårdstillfällena.Patient nr 3 hade strax innan brottet haft ett uppehåll i sin intensivaöppenvårdskontakt på grund av en resa till hemlandet. Denna person hade mantidigare men utan framgång försökt få att medicinera.14