LRV vården vid Ytterö (pdf) - Psykiatrin Södra

En ung man som i och med sitt insjuknande och sedermera brott – olaga hot itre fall samt stöld - och LRV-dom, avsade sig kontakten med sin familj –mamma och syskon. När hans återhämtning kommit en bra bit på väg och vilyckats presentera hur vi skulle kunna hjälpa honom att återknyta kontakten,accepterade han idén att återse dem och vi hade en serie träffar med familjen.Vid de första mötena rekonstruerade familjen och han själv historien – vaddet var som hände, hur var och en uppfattade och upplevde insjuknandet,brotten, domen och första tiden inom vården. Nu har han en mernormaliserad och stödjande kontakt med familjen och de arbetar på att hittaett umgänge som kan fungera. Han har just fått en träningslägenhet med stödfrån socialtjänsten. Att flytta hemifrån i samband med att ha drabbats av enpsykisk störning och dömas till vård, var en svår situation för alla att hantera.En man som dömts för grov misshandel och som fortfarande bodde kvar hossina föräldrar, hade en ansträngd relation till dessa. De har ”alltid”, underpatientens uppväxt, haft ett stormigt förhållande med mycket bråk, och destod varandra mycket nära och betydde mycket för varandra. UnderYtterövistelsen blev det viktigt att hjälpa patienten och hans föräldrar attbättre hantera sin relation under permissioner och i planeringen av hans flytttill träningslägenhet. Familjearbetet handlade mycket om att hjälpa dem attstödja den vuxna sidan hos patienten och hitta delvis nya former förumgänget: Han är inte längre ett barn som de måste ta hand om i livets allaskeden utan han måste ta mer och mer ansvar, inte minst ekonomiskt, för sitteget liv.Straff – vård – kontroll - stödMånga av våra patienter ser påföljden ”rättspsykiatrisk vård” som ett straff,åtminstone i början av vårdtiden (se också Hörberg, 2008). I de fall där man inservad man gjort och känner skuld för det, är det dessutom rätt och det man förväntarsig: Gör man fel ska man straffas! Men vårdens primära uppgift är inte att straffautan att vårda och behandla och de insatser som patienterna ”utsätts för” ska hadetta som utgångspunkt. I uppdraget ingår också att vi ska hålla gärningsmännen”borta från gatorna”, något som ibland kommer i konflikt med vårduppdraget.Konflikten mellan objektifiering och subjektifiering, eller mer konkret: Vård ochkontroll, är tillspetsad i rättspsykiatriskt vårdarbete.Att hålla konflikten vid liv är lättare sagt än gjort i vardagsarbetet. Om en patientexempelvis bryter mot reglerna, rymmer, missbrukar eller tar till våld, är det lättgjort att man snabbt börjar tänka i ”korrektionstermer”: Man ska hejda ochkorrigera ett felaktigt beteende och det är snabbt gjort att tappa behandlingstanken.I vissa tillspetsade situationer finns närmast en reflexmässig strävan efter attförsöka eliminera konflikten genom att ta till regler. Men tanken att vi ska hasamma regler för alla innebär en svårighet, och den går stick i stäv med kravet påindividualiserade vårdplaner och därmed behandlingsinsatser.46