LRV vården vid Ytterö (pdf) - Psykiatrin Södra

och ovisshet. Situationen upplevs inte som vårdande utan snarare som straffandeeller bara som en förvaring och patienterna vill bli utskrivna så fort som möjligt. Ikonsekvens med det försöker patienterna bete sig så anpassat som möjligt, ochnågon ”vårdande vård” är det inte fråga om i någon större utsträckning.Patienterna känner sig ofta förödmjukade av personalen och att ”man ska veta sinplats”. Reglerna är inte konsekventa och kan variera mellan olika vårdare.I den del av studien som beskriver vårdpersonalens perspektiv framstår deträttspsykiatriska vårdandet som en motsägelsefull och oreflekterad fostran avpatienterna. Villkoren bestäms av vårdarna och den kultur där vården bedrivs.Hörberg menar att ett oreflekterat och motsägelsefullt vårdande inte är vårdande iordets rätta bemärkelse. Hon menar att det finns ett stort förbättringsutrymme ochatt vårdandets potential, bland annat utveckling av vårdrelationen, inte utnyttjas.I en studie av innehållet inom en enhet med hög säkerhetsnivå inomrättspsykiatrin, har man undersökt hur mycket tid som patienterna använder förolika typer av aktiviteter under ett dygn (Sturidsson, Turtell, Tengström, Lekander& Levander, 2007). Aktiviteterna man delade in dygnet i var:1/ Sova och vila (i anslutning till sömnen).2/ Ostrukturerade aktiviteter som bestod av aktiviteter som inte hade någonanknytning till den psykiatriska behandlingen, t ex lyssna på radio ellermusikspelare, se på TV, spela spel och läsning. Även att bara fördriva tiden utanatt göra något ingick här: Sitta still, vanka i korridoren, etc.3/ Dagliga rutiner såsom måltider, röka, vänta, vila och personlig hygien.4/ Strukturerade aktiviteter var allt (förutom det som ingick i ”behandling”nedan) som var planerat i förväg t ex aktiviteter på och utanför avdelningen, besökhos anhöriga och myndigheter, administrativa möten med personalen, fysiskaktivitet samt sysslor och plikter på avdelningen.5/ Behandling, medicinering, psykoterapi, konsultera psykiater eller sjuksköterskasamt arbetsterapi.Man slumpade fram både vilka patienter (46 personer) som skulle studeras ochvilken dag det skulle ske för var och en. Patienterna intervjuades om vad de gjortdet senaste dygnet och man delade upp tiden i 15-minuterssegment. Resultatenvisade att man sov och vilade cirka 9 timmar och ägnade sig åt ostruktureradeaktiviteter drygt 8,5 timmar. Man ägnade således huvuddelen av dygnet åt sömneller tidsfördriv. Oplanerade sociala aktiviteter och besök tog bara tre minuter.Dagliga rutiner tog knappt 4,5 timmar och strukturerade aktiviteter drygt 90minuter, framför allt bestående av fysisk träning och ”socioterapi”. Det mestanmärkningsvärda resultatet var att endast 18 minuter ägnades åt behandling.Det var alltså sammanlagt mindre än två timmar av strukturerade aktiviteter ochbehandling, det vill säga något som möjligen skulle kunna betecknas som relaterattill specifika behov hos patienten.22