LUM nr 2 - 22 februari (PDF 1,3 MB - Nytt fönster) - Humanekologi ...

Kvinnliga doktoranders sjukskrivningar:”Många lider av att inte bli sedda””Jag kan ibland uppleva att hon haren nästan omänsklig attityd i förhållandetill sånt som familj och barn.Man ska klara det ändå. Det ska inteta så mycket tid eller det är inte såviktigt”.Uttalandet kommer från en kvinnligdoktorand vid Lunds universitet.Som LUM tidigare berättat har TanjaHermansson och Anna Passert har påuppdrag av Personalenheten och Institutionenför psykologi undersökt varförkvinnliga doktorander blir långtidssjukskrivnai allt högre grad. Resultatet är nuklart.Till en viss del beror långtidssjukskrivningarnapå att universitetets två uppdrag– att skapa kunskap och att vara arbetsledare– ibland krockar med varandra.– Vi har förvånats över hur lite universitetetser sig själv som arbetsledare,säger Tanja Hermansson som menar attuniversitetet har all anledning att värnabättre om sin personal:– Den bristande arbetsledningen ochkulturen i organisationen gör att universitetsmiljönmånga gånger blir kreativitetshämmande,när den i själva verketborde vara kreativitetens högborg!För mycket att göraHela 72 procent av de tillfrågade kvinnligadoktoranderna anser att de har förmycket att göra. Utredarna beskriverdoktorandtjänsterna som ett ”högstressarbete”som kännetecknas av litet beslutsutrymmei kombination med storapsykologiska krav. Stressen kan leda tilltrötthet, ångest, depression och fysisksjukdom om det inte finns tillräckligt medsocialt stöd inom organisationen.”Kvinnor försvinner ju högre uppman kommer, det är ju jättetråkigt.”Den sociala buffert som krävs för att manska klara av ett högstressarbete kan beståav enkla saker som gemensamt fika,utvecklingssamtal och regelbunden feedback.– Vi har kommit fram till att debuffertfaktorer som i dag finns vid universitetetinte är tillräckligt starka för attväga upp den belastning och de krav somställs på doktoranderna, säger Tanja Hermansson.Ett annat resultat som utredarnatycker är uppseendeväckande är att hela25 procent av de tillfrågade uppger att devarken får kritik eller beröm för sitt arbete.– Många lider av att inte bli sedda,säger Anna Passert. Utan feedback blirman givetvis osäker. Det är mycket somstår på spel. 91 procent av undersökningsgruppenupplever att de förlorar iprestige eller att det är ett personligt nederlagom de gör något misstag.”Jag har fått vissa plumpa kommentarerfrån professorer; Är detdär riktigt bra? Ska du ta paus nu?Det blir jättejobbigt att kommatillbaka! Det tycker jag är fånigtnär man står med en jättestormage och redan är gravid.”Anna Passert och Tanja Hermansson troratt bristen på kvinnliga förebilder gör detsvårt för kvinnliga doktorander att finnasig till rätta i systemet.– Det finns forskning på att minoritetsgrupperinom en organisation harmindre möjligheter att göra karriär, berättarTanja Hermansson.Eftersom männen dominerar på dehögre befattningarna blir det också männensom präglar normerna inom organisationen.Dessa normer krockar ofta meduniversitetets officiella policy. Man förväntastill exempel arbeta mer än normalarbetstid vilket leder till att många inte tarut sin semester. Många kvinnor uppleverockså att man bryter mot den rådandenormen om man avbryter forskarutbildningenför att vara föräldraledig.Är det någon skillnad för de kvinnorsom har en kvinnlig handledare?– Nej, det har vi inte märkt av, sägerTanja Hermansson. De kvinnor som harlyckats ta sig upp i systemet har ocksåtvingats förhålla sig till och präglats avden rådande normen.– De kvinnliga doktoranderna kännerofta att de inte kan ge utlopp för vissasidor av sin personlighet på arbetsplatsenoch bildar därför nätverk utanför, berättarAnna Passert. Det behöver inte varanegativt men det är en klar indikation påatt deras nätverk inte ryms inom ramenför organisationen.Utredarna tror att trenden med ökadlångtidssjukskrivning bland kvinnligadoktorander kommer att fortsätta omingenting görs. Därför har man lämnat ettantal förslag till organisatoriska åtgärder.Bland dessa kan nämnas obligatoriskhandledarutbildning, formaliserad rekryteringoch introduktion, fortlöpandefeedback och årligen återkommandeutvecklingssamtal.Byta handledareRelationen mellan doktoranden ochhandledaren måste också ses över.– Även om det står i stadgarna attdoktoranden har rätt att byta handledareså är det inte alltid realistiskt, säger AnnaPassert.Därför föreslås att doktoranden tilldelasytterligare en handledare eller enmentor för att undvika den utsatthet somen dåligt fungerande handledarrelationinnebär.”En gång var jag sjuk en vecka ochringde till vår personalansvarige föratt sjukanmäla mig. Han sa att detär inget som man gör utan detreglerar man själv. Är man bortanågon dag så jobbar man en helgistället. Det är likadant med semestraregentligen.”I många fall handlar det om att verkligenbörja använda sig av redan existerandeförslag eller strukturer, tror Tanja Hermanssonoch Anna Passert som har gjortutredningen i form av ett examensarbeteinom psykologprogrammet.ULRIKA OREDSSONFOTNOT: 210 av universitetets drygt500 kvinnor med doktorandtjänst harsvarat på enkätundersökning om den psykosocialaarbetsmiljön och tio har djupintervjuats.Debatt om sjukskrivningarTisdagen den 5 mars ordnar SULF/SACOen paneldebatt om sjukskrivningarnabland de kvinnliga doktoranderna. Ipanelen: Lina Carls, ordf Sveriges doktorandförening,Cecilia Gagné, ordf LU:sdoktorandkår, Jitka Lindén, inst för psykologi,Anders Axelsson, inst för kemiskapparatteknik, Staffan Svensson, personalchefoch Anna Bexell, studentläkare.Moderator: Karin Warfinge, SULF. Plats:Spoletorp, Spolegatan 1 r, Lund.7