Ladda ner som PDF - Brottsförebyggande rådet

Brå rapport 2012:5FUK). 80 Utredningsmaterialet som samlas in ska senare vid huvudförhandlingkunna omsättas till bevismaterial.Häktning, anhållande och gripande: Under förundersökningenoch rättegången måste man ibland tillgripa frihetsberövande åtgärdermot den misstänkte. För att förstå rättsreglerna som styrnär ett gripande kan användas måste först begreppen häktning ochanhållande klargöras. Enkelt uttryckt kan det beskrivas som attdet är polisen som griper, åklagaren som anhåller och tingsrättensom häktar. Regeln om polisens gripande anknyter till reglernaom anhållande, vilka i sin tur styrs av reglerna om häktning. Ettbeslut om gripande ska därför i princip utgöras av en prövningav häktningsreglerna (Borgström 2008/2009, s. 518). Enligt huvudregeln(24 kap. 1 § 1 st. RB) får den som är på sannolika skälmisstänkt för brott för vilket det är föreskrivet fängelse ett år ellermer därutöver häktas, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet,den misstänktes förhållanden eller någon annan omständighetfinns risk för att han: 1) avviker eller på annat sätt undandrar siglagföring eller straff, 2) genom att undanröja bevis eller på någotannat sätt försvårar sakens utredning eller 3) fortsätter sin brottsligaverksamhet. För att en misstänkt person ska kunna häktasunder en förundersökning krävs att det finns en risk för att rekvisiteni någon av dessa häktningsgrunder uppfylls och att denberörda personen på sannolika skäl är misstänkt för brottet (Bring& Diesen 2009). Därutöver finns regler om häktning vid allvarligabrott (24 kap. 1 § 2 st. RB) och oavsett brottets beskaffenhet (24kap. 2 § RB) samt vid skälig misstanke om brott (24 kap. 3 § RB).I avvaktan på rättens prövning av häktningsfrågan kan åklagarenbesluta om att anhålla en misstänkt person. Förfarandet reglerasi 24 kap. 6 § RB, där det föreskrivs att ett anhållande förutsätteratt det finns skäl att häkta någon. Det innebär att beslutetom anhållande utgår från samma regler som för häktning. Om detfinns skäl att anhålla någon får polisman i brådskande fall gripaden misstänkte även om det saknas anhållningsbeslut (7 § 1st.).Dessutom får envar gripa den som har begått brott på vilket fängelsekan följa, om den som har begått brottet grips på bar gärningeller flyende fot. 81 Envar får också gripa den som är efterlyst förbrott. Den som grips ska skyndsamt överlämnas till närmaste polis(24 kap. 7 § 2 st. RB).80 I 23 kap. 21 § RB stadgas att det vid förundersökningen ska föras ett protokollöver vad som förekommit av betydelse för utredningen. I tredje stycket angesemellertid att det i mindre mål finns möjlighet att göra undantag från den generellaregeln och att det i stället får föras kortfattade anteckningar, s.k. förundersökningsanteckningar.En förutsättning är att brottet inte kan antas föranledanågon annan påföljd än böter samt att förundersökningen är av mindre omfattning.Det ska av anteckningarna alltid framgå om den misstänkte erkänner ellerförnekar gärningen (24–25 § FUK).81 Med envar avses i detta lagrum alla personer utom poliser (Westerlund 2007, s. 63).106