Konsten i den gamla kulturstenen Del 2 Borrat stenmaterial Sven-Inge Windahl 2016

Jag antar att den här typen av stengärdesgårdar (ganska smala och ganska höga) började anläggas relativt sent - sannolikt efter mitten av
1800-talet. Med tanke på den sena tidpunkten borde vi rimligtvis kunna hitta åtskilliga borrännor i stenmaterialet. Men i den här stenmuren i
Lillvreta-trakten är det långt mindre än en procent av blocken, som uppvisar borrännor. För vissa ändamål behöll således det traditionella
stenhuggeriet (utan borrteknik) sin dominerande ställning långt efter det att stenklyvning med borrteknik börjat tillämpas. När det gäller
byggandet av stengärdesgårdar kan man lätt förstå det traditionella stenhuggeriets dominans. Det fanns inget krav på att stenen skulle ha en
speciell form eller storlek. Det gick i princip att använda vilken stenform och storlek - och stenkvalité - som helst vid uppbyggandet av muren.
Och då gick det antagligen betydligt snabbare - och var kanske också mer arbetsbesparande - att klyva fram stenen på traditionellt sätt.
Innanför stenmuren här har det dock huggits fram åtskilligt med sten med borrteknik. Men den stenen har då använts till andra ändamål.