08.12.2012 Views

Sirenen Nr 6 Oktober 2007 - Tjugofyra7

Sirenen Nr 6 Oktober 2007 - Tjugofyra7

Sirenen Nr 6 Oktober 2007 - Tjugofyra7

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

<strong>Sirenen</strong> <strong>Nr</strong> 6 • <strong>Oktober</strong> 007 samhällets risker 2020<br />

Konsten att kommunicera<br />

risker blir en nyckelfråga<br />

Diskussionen om samhällets<br />

framtida risker<br />

är i full gång och om<br />

detta har även jag uppfattningar.<br />

Men i stället för att<br />

diskutera konkreta potentiella<br />

hot och risker vill jag peka på<br />

riskkommunikationen som<br />

en ödesfråga för ett framtida<br />

framgångsrikt säkerhetsarbete<br />

i samhället.<br />

Självklart ska vi fortsätta utveckla<br />

vår bevakning och analys<br />

av vad som sker runt omkring<br />

oss. Utvecklingstakten<br />

på samhällets alla områden är<br />

sådan att något annat vore att<br />

betrakta som självmord i flera<br />

bemärkelser.<br />

Kunskap är en färskvara och<br />

med nuvarande utvecklingstakt<br />

på kunskapsområdet tenderar<br />

bäst-före-datumet bli allt<br />

kortare. Utifrån detta måste<br />

vi genom forskning, utvecklingsarbete,<br />

studier och analys<br />

ständigt uppdatera oss. För att<br />

hamna rätt i vårt förebyggande<br />

och skadebegränsade arbete<br />

måste vi helt enkelt sträva efter<br />

att ha koll i sak.<br />

I kunskapssamhället vill<br />

Räddningsverket (och rimligen<br />

den framtida ”säkerhetsmyndigheten”)<br />

utvecklas och växa<br />

som expertmyndighet. Så långt<br />

är allt gott och väl. Jag anser<br />

emellertid att vi på ett systematiskt<br />

sätt behöver reflektera<br />

över vilken roll expertmyndigheten<br />

ska ha. Det räcker<br />

inte att man som expert med<br />

stöd av forskning och annan<br />

kunskap (som väl genomförda<br />

”<br />

För att förstå framtiden måste<br />

man kunna sin historia”<br />

har någon känd filosof sagt<br />

för länge sedan. Jag kommer<br />

inte ihåg hans namn, men det<br />

ligger väldigt mycket i detta<br />

uttalande.<br />

Därför instämmer jag till<br />

fullo vad Kaare Brandsjö skriver<br />

i sin artikel med rubriken<br />

”Viktigt att titta i backspegeln<br />

när man ska se framåt” i <strong>Sirenen</strong><br />

5/<strong>2007</strong>.<br />

Hela vårt samhälle är<br />

uppbyggt för att drivas med<br />

elektricitet. Vi vet redan i dag<br />

att vi är väldigt sårbara om det<br />

blir strömavbrott. Än viktigare<br />

blir detta i framtiden då<br />

alltmer kommer att fjärrstyras<br />

av datorer.<br />

På fartyg har man en nödgenerator,<br />

som drivs av en dieselmotor.<br />

Den startar automatiskt<br />

omvärldsanalyser och<br />

framtidsstudier) anser<br />

sig ha rätt. I en modern<br />

demokrati måste allmänheten<br />

och andra<br />

organiserade aktörer<br />

också anse att det som<br />

experten/expertmyndigheten<br />

hävdar är<br />

rätt.<br />

Att hävda något annat<br />

sprider en unken doft<br />

av 1800-talsmässig<br />

patriarkalism. I dag är<br />

begrepp som delaktighet<br />

och medbestämmande<br />

realiteter stadfästa<br />

i den lagstiftning<br />

som kringgärdar stora<br />

delar av samhällets<br />

planeringsprocesser.<br />

Generellt ökar utbildningsnivån<br />

bland<br />

befolkningen och inte<br />

minst genom internet<br />

kan alla när som helst<br />

söka kvalificerad<br />

information. Det traditionellt<br />

giltiga kunskapsmonopolet<br />

som<br />

burits upp av forskarsamhället<br />

och andra (i<br />

sak) högt kvalificerade<br />

experter ifrågasätts av<br />

gemene man.<br />

För att få reda på om vi i<br />

samhället är överens om vad<br />

som är rätt krävs ödmjukhet av<br />

experten/expertmyndigheten.<br />

Vi på ”säkerhetsmyndigheten”<br />

måste till exempel bejaka att<br />

säkerhet inte är det enda viktiga<br />

värdet. Och det gäller både<br />

på individ- och samhällsnivå.<br />

om det blir ”black out”, alltså<br />

all el försvinner i fartyget. Då<br />

gäller det att snabbt få igång<br />

elförsörjningen ombord, om<br />

inte är fartyget plötsligt manöverodugligt.<br />

Problemet är inte avbrottet<br />

i sig utan hur förberedd<br />

man är på att detta kan hända<br />

och att åtgärder har vidtagits<br />

innan det händer. Hur många<br />

viktiga samhällsfunktioner har<br />

en nödgenerator som startar<br />

inom 60 sekunder?<br />

Sjukhus ska ha en dylik<br />

beredskap, men hur många<br />

viktiga samhällsfunktioner i<br />

övrigt har denna beredskap<br />

om strömavbrottet blir långvarigt<br />

genom exempelvis sabotage<br />

på flera ställen samtidigt<br />

i Sverige?<br />

Detta vore värre än en krigs-<br />

Agne Sandberg<br />

För den enskilde<br />

är säkerhet en<br />

aspekt av individens<br />

livskvalitet.<br />

Det är inte alldeles<br />

självklart att säkerhetsåtgärder<br />

alla<br />

gånger är i harmoni<br />

med individens<br />

berättigade krav på<br />

personlig integritet,<br />

utmaning och<br />

utveckling. Och för samhällets<br />

del kan tvivelsutan ett överdrivet<br />

och klåfingrigt säkerhetsarbete<br />

komma på kollisionskurs<br />

med kraven på demokrati, ekonomisk<br />

effektivitet och hållbar<br />

ekologisk utveckling.<br />

Utmaningen blir än tydligare<br />

Vi måste förbereda<br />

oss för stora elavbrott<br />

förklaring. Hela samhället får<br />

”black out”, vilket gynnar inkräktare<br />

och samhällsomstörtare,<br />

som vill uppnå sina syften<br />

att ta över Sverige.<br />

Industrier, lantbruk och<br />

kommunikationer kommer att<br />

drabbas hårt om de inte har en<br />

egen säkerhetsplan om vilka<br />

åtgärder som snabbt måste<br />

komma igång.<br />

Om varje liten enhet har<br />

en egen strömkälla blir det<br />

mycket svårare för en sabotör<br />

att släcka hela samhället.<br />

Ett klassiskt uttryck är: ”Det<br />

händer inte mig utan bara<br />

andra!”<br />

Det tål att tänka på, eller vad<br />

tycker ni läsare?<br />

Lars H Landström<br />

brandkonsult<br />

Göteborg<br />

då vi funderar på hur befolkningssammansättningenförändras<br />

nu – och framöver. Sverige<br />

blir alltmer heterogent;<br />

kulturellt, etniskt och förmodligen<br />

även socio-ekonomiskt.<br />

Detta gäller förmodligen även<br />

synen på säkerhet/trygghet<br />

och förtroendet för myndigheter<br />

och andra aktörer.<br />

”Säkerhetsmyndigheten”<br />

måste således kommunicera<br />

risker och hot med sina målgrupper<br />

i samhället. Vi får inte<br />

nöja oss med att bli experter i<br />

sak – vi måste även bli experter<br />

på att kommunicera. Expertkompetens<br />

på det området<br />

innebär enligt min mening<br />

att vi måste identifiera och beskriva<br />

de direkta och indirekta<br />

framtiden kommer vi att ha<br />

I samma typ av olyckor som<br />

nu, men konsekvenserna blir<br />

svårare.<br />

Väderrelaterade händelser<br />

som översvämningar, stormar,<br />

åsknedslag blir kraftigare och<br />

kräver större resurser.<br />

Högre trafikintensitet ger<br />

svårbemästrade trafikolyckor<br />

trots säkrare fordon.<br />

Drogmissbruket ökar med<br />

dess olika följdverkningar.<br />

Ökad andel äldre, som förlitar<br />

sig på samhället, som i sin<br />

tur får svårt att räcka till, då<br />

många behöver hjälp.<br />

Sämre kunskap och sjunkande<br />

beredskap i stort bland<br />

allmänheten.<br />

Kommunala räddningstjänstens<br />

uppgifter har förändrats<br />

och breddats, och kommer att<br />

fortsätta förändras.<br />

relationer som kan bli aktuella<br />

då vi vill kommunicera om risker.<br />

Vi bör ha en uppfattning<br />

inte bara om myndighetens<br />

egna direkta relationer, utan<br />

också om vad som sker i andra<br />

och tredje led. Schematiskt kan<br />

de beskrivas enligt illustrationen<br />

till här intill.<br />

Utifrån detta måste vi gå<br />

vidare och ställa oss frågor,<br />

sakområde för sakområde:<br />

Vem/vilka berörs, vilka former<br />

för kommunikation ska vi utveckla?<br />

Gamla tiders informationsinsatser<br />

och kampanjer<br />

är exempel på envägskommunikation<br />

som självklart ska<br />

undvikas. Utgångspunkten är<br />

att skapa former för ömsesidig<br />

dialog i hela systemet: uppifrån-och-ner<br />

och nerifrån-ochupp<br />

och tvärs över. Förutom<br />

detta måste vi fundera på hur<br />

vi kan utveckla meningsfulla<br />

dialoger med media så att den<br />

samlade dialogen i samhället<br />

gynnas.<br />

Att utveckla samhällets<br />

förmåga på riskkommunikationsområdet<br />

är lika viktigt<br />

som att utveckla expertis och<br />

säkerhetsarbete inom viktiga<br />

sakområden. På så sätt ges<br />

förutsättningar för att det<br />

faktiska säkerhetsarbetet förankras,<br />

uppfattas som relevant,<br />

trovärdigt och meningsfullt.<br />

Agne Sandberg<br />

analytiker<br />

Räddningsverket<br />

Konsekvenserna<br />

blir svårare<br />

I takt med mer slimmade organisationer<br />

och andra arbetsuppgifter,<br />

tror jag allmänhetens<br />

nuvarande förväntningar<br />

på räddningstjänsterna blir<br />

svårare att uppfylla i framtiden.<br />

Janne Nordin<br />

Sköllersta<br />

Fler inlägg välkomnas<br />

<strong>Sirenen</strong> har i de två senaste<br />

numren gett särskilt utrymme<br />

åt läsarnas texter om Samhällets<br />

risker 2020.<br />

Vi tar gärna emot fler inlägg i<br />

ämnet, men de kommer då att<br />

publiceras på Ordet fritt-sidorna.<br />

För att fler ska komma<br />

till tals gäller där en textlängd<br />

på maximalt 3 500 tecken (inkl<br />

mellanslag).

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!