utveckling
rj_skriftserie_12
rj_skriftserie_12
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
4. Internet och de sociala medierna<br />
volveras i det politiska. Uppdelningar mellan aktiva och passiva bör i<br />
så fall problematiseras eftersom den inte fångar tillfälligt deltagande.<br />
Och om gränserna är porösa borde det finnas goda förutsättningar<br />
även för dem som inte drivs av ett starkt politiskt intresse att bli aktiva<br />
då och då, så att den grupp som står helt utanför minskar. Men<br />
är det verkligen så?<br />
I litteraturen förekommer ett flertal delvis relaterade argument<br />
om de digitala mediernas låga trösklar till politiska aktiviteter. Ett<br />
argument handlar om att de redskap som olika plattformar erbjuder<br />
för att dela information, publicera, diskutera och skapa grupper eller<br />
nätverk anses relativt tillgängliga och enkla. Andra har betonat<br />
att miljöer på nätet utmärks av porösa gränser mellan det privata<br />
och offentliga, samt mellan kommersiella och politiska verksamheter<br />
(Papacharissi, 2010). Mer specifikt framhålls dynamiken i de sociala<br />
medierna, flödet av information, som antas innebära att deltagarna<br />
exponeras för politiska diskussioner, men också erbjuds att ansluta<br />
till (gilla och dela) budskap, grupper och protester som i vissa fall har<br />
en tydligt politisk innebörd. I sociala medier dras individer med stor<br />
sannolikhet in i politiska aktiviteter mer av tillfälligheter (Carlisle &<br />
Patton, 2013; Shah, Kwak & Holbert, 2001).<br />
Bruce Bimber, Andrew Flanagin och Cynthia Stohl har utvecklat<br />
ett centralt argument som handlar om hur kollektiva aktiviteter på<br />
nätet organiseras lösare och mer flexibelt jämfört med traditionella<br />
organisationers formaliserade regler för medlemskap. I de digitala<br />
nätverken kan individer agera mer som entreprenörer utifrån sina<br />
egna motiv och preferenser (Bimber, Flanagin & Stohl, 2012, s. 62).<br />
Att gå in i ett politiskt engagemang på nätet är ett mindre steg och<br />
kräver mindre av överväganden, eftersom det vanligen är enkelt att gå<br />
ur och deltagande sällan följs av långtgående åtaganden. Likande idéer<br />
har utvecklats av Lance Bennett och Alexandra Segerberg (2012)<br />
som använder begreppet connective action för att beskriva den form av<br />
anslutning till sociala och politiska rörelser som sker inom ramen för<br />
digitala nätverksmedier.<br />
[59]
Change language