utveckling
rj_skriftserie_12
rj_skriftserie_12
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Ungdomars politiska <strong>utveckling</strong><br />
tresserade av medlemskap och långtgående åtaganden i partier och<br />
andra organisationer, och mer attraherade av aktiviteter relaterade<br />
till enskilda frågor med ett tydligt mål (Dalton, 2009; Furlong &<br />
Cartmel, 2012; Norris, 2004).<br />
För det andra antas de digitala medierna spela en avgörande roll<br />
i detta skifte mot mer självförverkligande former av politiskt engagemang.<br />
Medan de traditionella nyhetsmedierna enligt Bennett är<br />
utformade för medborgare med ett förväntat intresse och skyldighet<br />
att hålla sig informerade om de etablerade politiska institutionerna,<br />
främjar de digitala medierna interaktivitet och aktivt deltagande, vilket<br />
styrs av personliga planer, idéer och identiteter. Sociala rörelser<br />
och politiska aktioner organiseras i nätverk och erbjuder därmed relativt<br />
lösa och flexibla former för deltagande. I dessa miljöer inbjuds<br />
individer att själva reglera nivån på sitt deltagande. Plattformarna i<br />
social medier möjliggör initiativ till egna grupper, kreativa och expressiva<br />
aktiviteter, diskussioner, delande och gillande av andras initiativ.<br />
De centrala idéerna i Bennetts teori har också diskuterats av andra<br />
forskare (Loader, 2007; Norris, 2003; Wells, 2010). Ungdomarna har<br />
i dessa sammanhang lyfts fram som den grupp som tydligast representerar<br />
och tagit ledning i <strong>utveckling</strong>en mot nya former för politiskt<br />
deltagande (Theocharis, 2015). Teorin fångar en mer generell argumentation<br />
i litteraturen som kan sammanfattas som att ungdomar<br />
inte är politiskt oengagerade bara för att deras deltagande i politiska<br />
partier minskar, men deras sätt att engagera sig har förändrats.<br />
Men är det verkligen så? För att svara på det har vi undersökt två<br />
antaganden i litteraturen. Det första gäller själva relationen mellan<br />
kommunikativa praktiker och politiskt medborgarskap. Stämmer det<br />
att den traditionella nyhetskonsumtionen respektive användning av<br />
digitala nätverksmedier främjar olika politiska medborgarskap? För<br />
det andra, stämmer det att de självförverkligande formerna dominerar<br />
ungdomars engagemang?<br />
För att undersöka detta identifierade vi ett antal aspekter som i<br />
litteraturen beskrivits som kännetecknande för ett traditionellt för-<br />
[64]
Change language