utveckling

Ungdomars politiska utveckling
Upptäckten av en stor karaktäristiskt identifierbar grupp ungdomar
som står inför politiken leder till en rad reflektioner av både empiriskt
och normativt slag. Empiriskt vill man veta mer om varför de
står standby trots att de är så intresserade av politik. William Gamson
(1968) har hävdat att passivitet kan bero på antingen alienation eller
förtroende. De desillusionerades inaktivitet skulle i så fall kunna förstås
som ett utslag av alienation inför den svenska politiken. De har
ingen tillit till vare sin egen förmåga eller de politiska institutionerna.
De oengagerades passivitet däremot är ett mer självvalt sätt att använda
sig av de stora frihetsgrader en demokrati ger sina med borgare
att vara mer eller mindre passiva. Standby-gruppens passivitet är
däremot inte alls lika robust. Dess grundhållning är vaksamhet (jfr
Rosanvallon, 2008). Den kan vara högst tillfällig, för om situationen
så kräver kan den utväxlas i ett manifest politiskt deltagande, om än
temporärt. Medan ungdomarnas politiska intresse når en allt högre
grad av stabilitet är deras politiska deltagande däremot synnerligen
lättrörligt och flyktigt. Tack vare att vi kunnat följa dem under lång
tid ser vi hur de ena året står utanför de politiska institutionerna, andra
året går de in och tredje året igen drar de sig bort från de politiska
deltagandeformerna.
En möjlig förklaring är att de har ett så stort förtroende för den
svenska demokratin och för de politiska institutionerna att de inte
behöver engagera sig. Så länge allting fungerar väl, eller, om man så
vill, så länge politikerna inte fattar några (tillräckligt) tokiga beslut,
nöjer medborgarna sig med att stillatigande se ut över allmänningen
och uppdateras om vad som händer. De kan huvudsakligen syssla
med annat än att ge sig in i politiken.
I en ännu pågående analys prövar vi den hypotesen. Vi följer ungdomarna
över tid med särskilt fokus på de standby-medborgare som
från att ha varit passiva aktiverar sig. Vi finner att somliga av dem
också aktiverar sig när deras förtroende för demokratin sjunker, sannolikt
enligt logiken att något händer som manifesterar ett tidigare
latent förhållningssätt. I den studien bekräftas hypotesen att den som
[96]