Cykling nr 4 2017

REPORTAGE
Pedalista analyserar kvinnors mobilitet
i bland annat Botkyrka och Haninge,
men även på platser i Indonesien. I
områden där kvinnor cyklar i relativt
liten utsträckning jämfört med män.
– För många kvinnor är cykeln inte ens
en möjlighet, det finns inte i deras sfär
av möjliga transportmedel. Då är det inte
lätt att veta om de skulle vilja, eller tycka
om att cykla, förklarar Hoda Saad.
Initiativet föddes när en delegation
från Indonesien besökte Stockholm.
– Kvinnorna valde att jogga bredvid
trots att de kunde cykla, så det satte
igång en diskussion om varför ingen av
dem ville cykla, berättar Hoda Saad.
”
Kvinnorna valde
att jogga bredvid trots
att de kunde cykla.
HODA SAAD, PEDALISTA
Pedalistas analyser bygger upp data
kring normer, beteenden, attityder, behov,
rörelsemönster och den infrastruktur
och de stödsystem som redan finns.
Hoda Saad poängterar att insatser, som
en nationell cykelstrategi, måste inkludera
alla individer i samhället.
– Vi vänder oss därför till de grupper som
är underrepresenterade på cykelbanan.
Vi frågar kvinnor var de rör sig och var
de skulle vilja röra sig. Tanken är att
tillgängliggöra staden för kvinnor. Där är
cykeln bra, förklarar Hoda Saad.
Hon arbetar utifrån ett intersektionellt
perspektiv, med ett synsätt som inte bara
tittar på genus utan även på etnicitet och
socioekonomiska faktorer.
– Det finns grupper i samhället, i synnerhet
kvinnor, som blir förbisedda. Som
till exempel när resvaneundersökningar
görs och vissa exkluderas på grund av att
språket utgör en barriär, säger hon.
Därför kan delar av befolkningen sållas
bort i vissa enkätundersökningar.
– Mätningarna blir mätningar av innerstan
och de som rör sig där, fortsätter hon.
Botkyrka kommun, som tar del av
Pedalistas insatser, vill öka integrationen
och rörelsefrihet i stadsdelen. Ett sätt är
att få nya grupper att välja cykeln.
– De vill jobba mer inkluderande med
cykelfrågan med fokus på kvinnor och
mångfald, säger Hoda Saad.
Genom att ta fram ett underlag kan de
göra cykelinfrastrukturen och cykelkulturen
mer inbjudande och möjliggöra för
alla att cykla, oavsett ursprung eller kön.
I Pedalista, såväl som Cats, definierar
kvinnor själva vilka hinder och drivkrafter
som skulle få dem att cykla. För dem
är separatismen ett medel, inte ett mål.
Cykelsport som separerar
De senaste åren har flera nätverk för
kvinnliga cyklister skapats i den svenska
cykelsporten. Bimbo-Bikers, Sub XX,
Team Ljungskog och Facebookgruppen
Cyklande tjejer är exempel på en typ av
grupper för kvinnor som har vuxit på
kort tid. Samtidigt får cykelsporter fler
damidrottare på elitnivå, som Emma
Johansson och Jenny Rissveds. På motionsnivå
märks en ökad representation i
cykelloppen. Vätternrundan har dubblerat
antal kvinnliga deltagare på tio år.
Parallellt har Tjejvättern, som är en tredjedel
av originaldistansen, funnits och har
samlat mängder av cyklande kvinnor.
18
•
Genusforskaren Karin S. Lindelöf, har
studerat tjejlopp som kulturellt fenomen.
– Det handlar om villkor för kvinnors
motionsidrottande. Jag tyckte att loppen
hade en sån märklig form, säger hon.
Hon nämner att det finns ett annat
tilltal när det gäller tjejlopp, att de ska
vara trevliga och sociala med goodiebags
i stället för att fokusera på prestationer.
– Tjejloppen kan fungera som en emancipatorisk
frizon. Det mesta av inramningen
kring loppet reproducerar dock snäva
stereotyper om att vara kvinna, vilket
förminskar betydelsen av deltagarnas
prestationer, konstaterar Karin S. Lindelöf.
•
FÖRDELAR ENLIGT KARIN
Tjejloppen låter kvinnor erövra fysisk
styrka samt kroppsligt och mentalt
självförtroende. Få tillgång till sportvärlden
och uppleva idrottandet med
andra kvinnor, i ett enkönat rum,
där aktiviteten sätts i fokus medan
betydelsen av kön suddas ut.
NACKDELAR ENLIGT KARIN
Tjejloppen begränsar genom en
specifik kommersiell inramning som
bygger på stereotypa förståelser av
kön. Tjejloppen är snälla arrangemang
eller en kul grej, som varken hotar
en heteronormativ och patriarkal
ordning eller en manlig idrottsnorm.