Nordic Vision - nr 5 2006 - Sveriges Kontaktlinsförening
Nordic Vision - nr 5 2006 - Sveriges Kontaktlinsförening
Nordic Vision - nr 5 2006 - Sveriges Kontaktlinsförening
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
EXAMENSARBETE<br />
Figur 1.3 PSF i pupillstorlekar från 1 mm till<br />
8 mm, läses från höger till vänster.<br />
Figur 1.4 Hartmann-Shack sensor.<br />
Figur 1.5 En punktkälla ger en perfekt<br />
sfärisk vågfront, som i sin tur ger en<br />
skarp bildpunkt.<br />
1 D framför retina och rött ljus har sin<br />
fokal punkt ca 0,25 – 0,50 D bakom retina i<br />
ett avslappnat öga (Millodot, 2004). Kromatiska<br />
aberrationer mäts eller korrigeras<br />
inte för det mäskliga ögat, då det antas att<br />
ögat kan kompensera för dessa störningar<br />
(Freeman et. al., 2003). Den monokromatiska<br />
aberrationen mäts vid gröna ljusets<br />
våglängd 587,6 nm (Rabbetts et al., 1998).<br />
1.1.2 Sfärisk aberration<br />
Till skillnad från kromatisk aberration är<br />
den sfäriska aberrationen olika från person<br />
till person (Rabbetts et al., 1998). Sfärisk<br />
aberration beror på att strålarna i<br />
periferin bryts mer eller mindre än de<br />
paraxiala strålarna. De perifera och de<br />
paraxiala strålarna har olika infallsvinkel<br />
och får därför olika fokalpunkter. Eft ersom<br />
de perifera strålarna har en större<br />
infallsvinkel stämmer inte approximationen<br />
av Snells lag (sin i × n = sin i’× n’). Ju större<br />
pupillen är desto mer avviker de perifera<br />
strålarnas brytningsvinkel från de paraxiala<br />
strålarnas (Millodot, 2004). Personer<br />
som har större pupilldiameter än 6 mm<br />
30 NORDIC VISION 5·<strong>2006</strong><br />
Figur 1.6 Zernike polynom i en pyramid.<br />
har generellt mer sfärisk aberration<br />
(Eisenberg, 2004). Bryter strålarna i periferin<br />
mindre än de paraxiala strålarna<br />
kallas det negativ sfärisk aberration, överkorrigerad<br />
sfärisk aberration. Bryter de<br />
perifera strålarna mer kallas det positiv<br />
sfärisk aberration, okorrigerad sfärisk<br />
aberration (Unsbo, <strong>2006</strong>).<br />
Positiv sfärisk aberration anses vara en<br />
av anledningarna till att man blir mer närsynt<br />
på kvällen, så kallad nattmyopi (Eisenberg,<br />
2004) Sfärisk aberration blir mer<br />
positiv med ökad åldern.<br />
1.1.3 Vågfrontsaberrationer<br />
Låter man en perfekt plan vågfront träff a<br />
en perfekt konvex lins, utan avbildningsfel,<br />
kommer den plana vågfronten att ändra<br />
form och bli helt sfärisk. Eft ersom ingen<br />
lins är perfekt kommer det att bli en ljusspridning<br />
i avbildningspunkten. Detta<br />
kallas Point Spread Function (PSF). PSF<br />
visar hur en ljuspunkt avbildas i ett optiskt<br />
system. Exempelvis hos en person med<br />
mycket coma kommer ljuspunkten att se<br />
ut att ha en svans och hos en person med<br />
hög sfärisk aberration kommer det att se<br />
ut som en halo runt ljuspunkten.<br />
En vanlig metod att mäta och avbilda<br />
vågfrontsaberrationer är med en Hartmann-Shack<br />
sensor. Denna metod är<br />
objektiv och går till så att en ljuspunkt placeras<br />
på näthinnan och mäter vågfronten<br />
på ljuset som kommer tillbaka ut genom<br />
systemet. Genom att jämföra den vågfronten<br />
som kommer tillbaka ut ur ögat med en<br />
perfekt plan vågfront, en referens- vågfront,<br />
får man en kartläggning av aberrationerna<br />
i det uppmätta ögat.<br />
Principen är kortfattat att en tunn laserstråle<br />
koncentreras på näthinnan för att<br />
skapa en punktkälla. Den tillbakagående<br />
strålen upplever alla aberrationer och avvikelsen<br />
avläses av en linsmatris och en CCD<br />
detektor. Genom detta kan vågfrontens<br />
utseende bestämmas.<br />
Andra metoder att mäta vågfronstaberrationern<br />
är Tschering och Laser ray tracing.<br />
1.1.4 Vågfrontsanalys<br />
Den vanligaste och allmänt använda meto-