Suomen geologinen kartta 1 : 100 000, Kallioperäkarttojen selitykset, lehdet 1041 ja 1043 <strong>Ritva</strong> <strong>Karhunen</strong> pihapiirissä tai yksityisten omistamilla saarilla. Lisäksi saaristoalueella on paikoin lintujen pesimäaikaan maihinnousukielto, mikä rajoittaa alueella liikkumista. Tekstissä erikseen mainitut ja kuvin esitellyt kohteet voisivat olla hyvä perusta retkeilykohteiden valinnoiksi. Näissä kohteissa kävijöiden tulisi kuitenkin huomioida yllä mainitut seikat ja ennen vierailuaan varmistaa käyntinsä sopivuus joko maanomistajilta tai kunnilta. 52
Suomen geologinen kartta 1 : 100 000, Kallioperäkarttojen selitykset, lehdet 1041 ja 1043 Iniön ja Turun kartta-alueiden kallioperä – Berggrunden inom Iniö och Åbo kartblad Sammanfattning BERGGRUNDEN INOM INIÖ OCH ÅBO KARTBLAD Inledning Iniö (1041, Ehlers et al. 1986) och Åbo (1043, Lindberg et al. 1994) kartblad täcker skärgårdsområden inom den sydvästra skärgården, där berggrunden är väl blottad på de av havet renspolade strandklipporna och grynnorna. Även på fastlandet och på de större holmarna <strong>fi</strong>nns det gott om berghällar och i närheten av bebodda trakter erbjuder vägskärningar en god inblick i områdets bergarter och strukturer. Iniö kartbladsområde gränsar sig i norr till Vemo (1042, Lindberg & Bergman 1993), i öster till Åbo (1043), i söder till Korpo (1032, Suominen 1987), i sydväst till Föglö (1014, Suominen 1979) och i väst till Kumlinge (1023, Ehlers & Ehlers 1978, 1981) samt i nordväst till Hullberga (1024, Suominen 1992) kartblad. Runt Åbo kartblad <strong>fi</strong>nns följande kartblad: i norr Mynämäki (1044, arbetet pågår), i öster Salo (2021, Lehijärvi 1955,1957), i söder Nagu (1034, Edelman 1973, 1985), i nordost Marttila (2022, Huhma 1957, 1959) samt Perniö (2012, Seitsaari 1955) i sydost. Sydvästra Finlands berggrund har karterats redan i slutet av 1800-talet då de första geologiska kartbladen från Åbo-trakten och skärgården publiserades (Moberg 1890a, 1890b). Det har utförts många specialundersökningar inom sydvästra Finland. En av de viktigaste bland de tidigare forskarna var Sederholm (1924a , 1924b, 1927, 1934), som undersökte Åbolands och Ålands geologi. Hela Åbo kartbladsområde och delar av Iniö kartbladsområde hör till bergartskartbladet B1, Turku (Härme 1958, 1960) och den västra delen av Iniö bladet till kartbladet A1, Åland (Edelman et al. 1975). Därtill har Hietanen (1947a, b) gett ut sin specialkarta från Åbo-trakten. Karteringsarbetet för berggrundskartan Iniö i skala 1 : 100 000 påbörjades år 1979 och arbetet för Åbo-bladet år 1984. Karteringsarbetet för dessa blad är ett samarbete mellan Geologiska forskningscentralen och Geologisk-mineralogiska institutionen vid Åbo Akademi på kontrakt-basis. Lokalerna för analyser av mineralsammansättning och för fotogra<strong>fi</strong>er inom Iniöbladet <strong>fi</strong>nns på Fig. 1A och för Åbo-bladet på Fig. 1B. I text, i <strong>fi</strong>gurtexter och i tabeller har lokaliseringen underlättats genom hänvisningar till bladindelningen för kartor 1 : 20 000, som <strong>fi</strong>nns på Fig. 1C. Berggrundens allmänna drag De äldsta bergarterna inom Iniö och Åbo kartblad är svekofenniska suprakrustalbergarter, sediment och vulkaniskt material som avlagrats på havsbotten och på land för ca 1900 Ma sedan. Rikligast förekommer glimmerhaltiga gnejser, därtill förekommer glimmerfattiga kvarts-fältspatgnejser, vulkanogena am<strong>fi</strong>boliter och hornbländegnejser. Kalkstensmellanlager är allmänna. På kartbladen <strong>fi</strong>nns även några större kalkstensförekomster, av vilka den mest kända är belägen i Pargas (1043 07 och 10). De äldsta djupbergarterna intruderades under den Svekofenniska orogenesen, de synorogena djupbergarterna delvis konformt med lagringen i de äldre bergarterna. 53