Ritva Karhunen - arkisto.gsf.fi - Geologian tutkimuskeskus

Suomen geologinen kartta 1 : 100 000, Kallioperäkarttojen selitykset, lehdet 1041 ja 1043
Ritva Karhunen
De tidigaste av dessa är gabbro och diorit, vilkas andel dock är relativt liten. De
mera sura granitoiderna är huvudsakligen tonaliter (delvis trondhjemiter) och granodioriter.
Mikroklingraniter, yngre än de ovannämnda, bildar både vidsträckta enhetliga
massiv och gångartade intrusioner i suprakrustalbergarterna och granodioriterna. Relativt
snart efter att de orogena rörelserna upphört, intruderades det postorogena ringgångskomplexet
på Åva (1041 03), som består av en tidigare monzonit och en något
senare porfyrgranit. En tredjedel av Åva-graniten ligger inom Kumlinge-bladet
(1023), och en liten del inom Vemo-bladet (1042). För ca. 1600 Ma sedan, då diabasmagman
trängde in i berggrundens sprickor, rådde en tensional uppsprickning
av jordskorpan, då också Fjälskär (1041 04 och 07) samt Vemo (1041 06, 09 och 12)
rapakivigraniterna tog sin plats i jordskorpan.
54
SUPRAKRUSTALBERGARTER
Glimmergnejser
Välbevarade glimmergnejser inom Iniö kartbladet finns bl. a. inom Brändö kommun,
speciellt runt Åva ringgångskomplex. Andra områden med övervägande glimmergnejser
finns i Iniö, i Houtskär, speciellt holmarna Björkö, Mossala och Åvensor,
och i Velkua, där holmarna Velkuanmaa, Palva och Teersalo består huvudsakligen
av glimmergnejser. Inom Åbo kartbladet påträffas större områden bestående mest
av glimmergnejser bl.a. i Merimasku, Rimito och Airismaa, samt i Reso och Pargas.
Inom båda kartbladsområdena är glimmergnejserna rätt heterogena, varierande från
finkorniga glimmerskiffrar till grovkorniga ådergnejser. De är ofta starkt skiffriga,
och mer eller mindre veckade. Primärstrukturer har inte påträffats, men bandningen
som förekommer på flera ställen tyder på ett sedimentärt ursprung.
De grovkorniga ådergnejserna innehåller varierande mängder ådror och gångar
av granit och granodiorit (se Fig. 2). En del av ådergnejserna torde ha uppkommit
genom en synorogen granitisering och migmatitbildning. Ådergnejser av det här slaget
har på kartorna angivits med blå färg, då andelen av material med sedimentärt
ursprung har uppskattats överstiga 50%. Beroende på den kraftiga migmatitbildningen
och granitiseringen har det ställvis varit svårt att uppskatta proportionerna; glimmergnejserna
inom dessa områden har angetts innehålla rikligt med granitiska och
granodioritiska gångar och ådror. På motsvarande sätt har man angett att en del av
graniterna och granodioriterna, som på kartorna markerats med rött eller ljusbrunt,
innehåller rikligt med glimmergnejsinneslutningar. Inom Åbo kartblad är migmatitgraniterna
nästan identiska på båda sidorna av Erstan.
Till sin mineralsammansättning kan glimmergnejserna indelas i två grupper. Biotitplagioklasgnejserna
är blåskiftande grå, små- eller medelkorniga och relativt jämnkorniga
gnejser där variationen i halten av ljusa och mörka mineral syns som en
tydlig randighet. Randbredden varierar från några millimeter till några decimeter.
Dessa gnejser har fältspater, kvarts och biotit som huvudmineral; zirkon, apatit, muskovit
samt opakmineral påträffas som accessoriska mineral.
Den andra gruppen av glimmergnejser, granat-kordieritgnejser eller kinzigiter (se
Fig. 3), är klart mera allmän. Dessa gnejser är vanligen medelkorniga, till en del grov-