Ritva Karhunen - arkisto.gsf.fi - Geologian tutkimuskeskus

Suomen geologinen kartta 1 : 100 000, Kallioperäkarttojen selitykset, lehdet 1041 ja 1043
Iniön ja Turun kartta-alueiden kallioperä – Berggrunden inom Iniö och Åbo kartblad
korniga, blåskiftande grå och starkt skiffriga. Veckning påträffas allmänt. Även i
dessa gnejser förekommer en bandning genom variation i proportionerna av mörka
och ljusa mineral, som tyder på en primär lagring. Det är typiskt att en del av banden
innehåller både granat och kordierit, medan en del band har bara någotdera av
mineralen och det andra förekommer accessoriskt. De granatrika gnejserna kan lätt
identifieras i fält, granatkornen syns tydligt med blotta ögat, och de förekommer vanligen
i samband med granitiska ådror. Kalifältspat-porfyroblaster är likaså typiska
för dessa starkt migmatitiserade gnejser.
Huvudmineral för granat-kordieritgnejserna är kalifältspat, kvarts, biotit samt granat
och/eller kordierit. Som accessoriska mineral förekommer muskovit, apatit, zirkon
samt opakmineral. Sillimanit kan förekomma som nålaktiga inneslutningar i
kordierit. Klorit har, som omvandlingsprodukt av biotit, påträffats rikligt bl.a. på Velkuanmaa
(1041 12A och 12C). I tabellerna 1 och 2 visas mineralsammansättningar
för glimmergnejserna inom Iniö- och Åbo-bladen.
Det förekommer amfibolit som mellanlager i glimmergnejser, vilket tyder på delvis
basisk ursprungssammansättning. Det har sannolikt blandats in basiskt vulkaniskt
material i lera under sedimentationen.
Kvarts-fältspatgnejser
En grupp bandade bergarter, som innehåller rikligt med fältspat och kvarts och
bara litet biotit och andra mörka mineral, har på kartorna markerats med gul färg -
som kvarts-fältspatgnejser. Inom Iniö-bladet förekommer kvarts-fältspatgnejser huvudsakligen
i de södra delarna av Brändö kommun på Asterholma och Korsö samt
på södra stranden av Torsholma; likaså inom Iniö, Houtskär, Korpo och Velkua kommuner
här och var som mellanlager i glimmergnejserna.
Inom Åbo-bladet förekommer kvarts-fältspatgnejser i Rimito och Korpo yttre skärgårdar,
ofta som mellanlager i glimmergnejs. I bladets östra delar, sydost om Littois,
finns ett större område av kvarts-fältspatgnejs, som är en kilometer brett och fem kilometer
långt och har ost-västlig sträckning.
Kvarts-fältspatgnejserna är mest småkorniga, bara ställvis medelkorniga, ljusgrå
eller rödaktiga, randiga gnejser. På många ställen, i synnerhet i skärgården, finns det
så finkorniga och täta kvarts-fältpatgnejser, att de kan kallas kvarts-fältspatskiffrar.
I Sydvästra Finlands skärgård har kvarts-fältspatgnejser med stöd av deras strukturer
och sammansättning ansetts vara huvudsakligen sedimentogena (Härme 1960,
Edelman 1985). Typiskt för dessa gnejser är ränderna som antingen är biotitfattiga
eller i någon mån biotithaltiga. Randigheten kan tolkas som lagring (Fig. 4), bildad
genom växellagring av sandiga och gråvackeaktiga sediment i grunt vatten.
Som huvudmineral innehåller kvarts-fältspatgnejserna kvarts, plagioklas och kalifältspat.
Plagioklas förekommer rikligare än kalifältspat. Biotithalten är i medeltal
10 %, ställvis finns rikligt med kordierit. Som accessoriska mineral förekommer apatit,
malmmineral och zirkon. Olika varianter kan innehålla tremolit, klorit, granat
och grafit. I tabellerna 3 och 4 visas kvarts-fältspatgnejsernas mineralsammansättningar.
55